Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*95
som till rättvisan j men jag anser mig likväl vara en ovärdig varelse,
om jag fritager mig från deras uppfyllande. De äga många olika
grader; rättvisan deremot har inga, och den kan genom ingen
föreställning förhöjas; ty hon är alltid ovillkorligt förbindande med alla
e-genskaper af den strängaste lag, som hotar ända intill alt verka för»
tviflan. Ju mer orättvis ocb förolämpande jag varil, ocb ju liera
jag qvalt ocb gjort olyckliga, ju större är också den oro, som
förföljer mig. Jag måste derföre finna mig allrainebt straffbar, när jag
genom min otrohet förgripit mig emot ett helt Samhälle, emot mitt
eget Fädernesland. Jag måste erkänna, att rättvisa ocb trohet äro
oundgängliga i alla slags samfund, och att alla dess medlemmar ulan
ålskillnad hafva rättighet alt f rdra dem af mig såsom ovillkorliga
pligter. Men Samhället fordrar icke ädelmodet med en lika
stränghet; ty detta beror på medfödda ädlare böjelser, och kan således
icke af lagarna utstakas. Men deremot äger äfven det oädlaste sinne
en känsla af rättvisa, hvars förbindande kraft det ovillkorligt erkänner.
Samvetet, eller den invertes domstol, genom livilken vi sjelfve
dömma våra egna tankar, ord och gerningar, grundar sig på dessa
känslor och på dessa lagar.. Samvetet är icke bl. U förnuft: u ke blolt
drifl: det är begge tillika; och förnuftet är den lagstiftande, men
böjelsen den verkställande makten. Samvelets röst är Skapareus egen. Den
grundar sig på en evig oföränderlig vilja och på en evig
oföränderlig lagy från hvilken sjelfva Guds egen frihet icke afviker. Härifrån
härleda sig alla samvetets gradationer af glädje, sinnesro, ångest och
andtligen förlviflan. Vid hVarje ädelmodig gerning fyiner jag mig
större och lyckligare, än om jag förvärfvat mig gods och ägodelar.
Jag beböfver då icke rysa öfver några tårar, dem jag utpressat. Men
hvart ville jag väl fly, om samvetet, denne förskräcklige domare,
skulle förebrå mig: alt stolt och känslolöst hafva missvårdat min
nä-slas fred och lycka, som ofta blott koslat mig en ringa möda att
befordra: alt jag genom omenskliga grundsatser sökt göra mig än
hårdare: att jag gj«’i’t menniskor olyckliga, ocb uppoffrat dem för
mina laster, och störlat hela slägter i olycka: att jag varit försumlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
