Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ 5ig
kunna omöjligen begagna en ocb samma stil. Den förre milsfe all*
tid nyttja ett hemställande föreslällnings-sält, beledsaga sina förslag
med skäl ocb äfven med en tillållig advokatur. En Konung åter kan i
utan att nedsätta sin värdighet, aldrig hemställa, aldrig advocera,
aldrig anföra tvifvelaktiga skäl, än mindre åberopa händelser, som
äro tvetydiga: Han måste klart låta förstå sin vilja; och äfven dä,
när Hans församlade Folk skulle, af Lagarna, äga rättighet alt
kunna motsäga den, måste denna vilja aldrig framställas bedjande,
aldrig med artificiel bevisning, aldrig advocerande, aldrig emot
allmänna opinionen, och aldrig annorlunda, än att öfvertygelsen om
Regentens omvårdnad för Folkets gemensamma väl (ej några vissa
personers enskilta och mot det förra stridande) synes vara tageu
för en redan afgjord orsak, som skall verka propositionens bifall,
ej blott för det att Regenten sä vill, utan för det alt Folkets väl
kå fordrar. Tilltrugade skäl, i synnerhet då (le ej äro så alldeles
påtagliga, väcka ofta en misstanke och ett misstroende till
afsig-tens renhet, och föranleda ej sällan till den farliga tro, alt Folkets
väl icke egentligen är den enda rätta och sanna orsaken. Exemplen
i delta fall äro oräkneliga, och don, som icke kan sjelf inse sin
e’-gen bålnad genom sakens ’enkla framställning, ser den ännu mindre
genom en artificiel och mödosam bevisning; ,ty en Konung kan
aldrig, utan förnedring, framställa sig såsom Part inför sitt Folk.
I alla andra skrifter ar det lika nödigt, atl föreställa den
person , som man bör vara. Såsom anonym kan jag tala djerfvare och
mer dristigt (likväl alltid inom en viss guäus),, än jag kan tala, då
jag utsätter mitt,namn. Tonen måste, i sednare fallet, rälla sig
efter den värdighet jag äger i Slaten och den ålder jag innehar; ty
sâsom yngling, eller ock ställd på en lägre plats i Samhället, kan
en och samma sak icke föreslällas med den ton, 6om kan nyttjas af
en Exellens eller af en bedagad man. Den namngifneynglingens ton,’
om den ville likna den åldrige mannens, skulle anses vara rtäsvis; ’
och den lägre Embetsmannen kan aldrig, ulan att väcka ett visst
motbjudande, tala med tonen af en Exellens. Anonymen kan det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
