- Project Runeberg -  Trompeten eller Krigsförklaring emot allt ondt /
349

(1812) [MARC] Author: Carl August Grevesmöhlen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sTtrifvande, och vilja vanligen, genom detta man, gifva styrka åt
deras egen mening. För att således gifva åt detta man sä mycken vigt
som är möjlig, så förstå de derunder det största möjliga ant^l af
personer. Och hvartill skulle det väl tjena dem, när de vilja Ijoga
ocb förtala, om de inskränkte ordet man till cn eller några iå per*
soner? Nej — man betyder Staden, Landet, hela Europa, ja äfven
hela verlden. En dålig författare berättar, t. ex., att man försäkrat
honom, det hans arbete förtjenar tryckas: en billysten recensent (so
Journalen för L. och Th.) nyttjar den här frasen: man känner redan
författarens manér: man har länge, ända till afsmak, läst, o. s. v.
En afundsjuk Theater-criticus, som gerna hade lust att trampa ned
en allmänt omtyckt pjes, låter trycka: man stampade, ma« gäspade,
man livisslade o. s. v. Skall författarens goda namn och rykte, hans
heder och moralité äfven angripas, så heter det: man säger, man
har hört, man hviskar sinsemellan, och dylikt. I alla sådana fall
vill ordet man betyda största delen af Riket, ehuru den dålige
Författaren vet ganska väl, att bara ett par af hans skol kamrater berömt
hans arbete, ehuru Jurnalisten vet ganska väl, alt det blott är hans
förskämda galle, som framkläckt ordet man, ehuru Theater-criticus
helt ensam stampat och hvisslat, och ehuru bakdanlaren blott ur sitt
eget hjerlas pöl framsprutat sina smädelser. Men sädane Herrar veta
ganska väl med sig sjelfva, att deras egen autoritet icke kan
imponera på publiken, då deremot ordet man är lika så tjenligt som
Didos oxhud. Det kan skäras i sft många remmar, att man kan
innesluta hela Europa dermed.

För alt än mera öka effekten af ordet man, plägar man ofta
tillägga ordet: allmänt. M-an säger allmänt, att den Försten, den
Ministern är ett mönster af nåd och rättvisa. Så uttrycker sig en
smick-rare, ett Förstens eller Ministerns krealur, som kanske piska landet
med jermis, men låta kreaturet äta af de smulor, som falla frän
deras bord. Man lefver här ganska lyckligt, säger en rik slösare.
Man amuserar’sig rätt bra på den balen, läspar en ung och vackor
flicka, som alla lycka om. Man finner på de Italienska värdshusen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:33:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trompeten/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free