- Project Runeberg -  Trompeten eller Krigsförklaring emot allt ondt /
351

(1812) [MARC] Author: Carl August Grevesmöhlen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35i

betyder man vanligen blott den ena damen, som förer ordet ocb
lånar Allmänhetens röst åt sin elakhet.

Tidningsskrifvare betjena sig äfven af det beqväma man, när da
icke kitnna eller råga uppgifva sina källor. Man tror sig veta: man
har fått höra: man förundrar sig, o. s. v. Det löjligaste härvid är
utan tvifvel, att Allmänheten, som alldeles icke skulle sätta någon
tro till korrespondenten, i fall de käude honom, tror helt, blindt
på man, och åberopar sig man utan betänkande. En gammal man
förebrådde Grekerna, alt de icke kunde uttala ett visst ord, och
derföre blifvit slafvar; men livad skulle han säga, om han nu vore
vittne dertill, att flera millioner slafvar lystra till ordet man: att
tusen bofstreck ske, emedan rnan gillar dem, och att oändligt
mycket godt underlåtes, blott derför alt folk fruktar för livad man skulle
säga derom? En soldat stod en gäng ensam en mörk natt pâ en
förpost: han hörde ett fiendtligt detachement komma, började genast
göra larm, ändrade målföre i hvart ögonblick, ropade än Peter, än
Mikael, än Milo, att taga till vapen, och lyckades verkligen så, att
fienden trodde förposten vara starkt förevarad, och drog sig i all
tysthet tillbaka. Samma knep nyttja äfven de, som beständigt föra
man i munnen, blott med den skillnad, att de sjelfve äro den
angripande delen, och Publiken blir illa vid för de många rösterna,
som ropa emot ifrån man, ehuru hela det förskräckliga man, när
det betraktas litet närmare, vanligen är en enda skurk, eller en
enda narr, (ill ex. . . .

Den som underlåter en god gerning, blott för den frågan : hvad
skall man säga derom? gjorde rätt klokt om han auatomiserade rnan
något litet, och framställde frågan på följande sätt: livad skall Hr A,
Hr B, Hr C såga derom? Då skulle han nästan alltid finna, alt
dessa Herrars omdöme, hvilka tillsainmanstagne utgöra man, äro för
honom af noll och intet värde, och att han endast varit rädd för
mörkret, hvari spöket: man smyger omkring.

Men det gifves likväl särskilta fall, då man lages i en ganska
inskränkt bemärkelse, t. ex. då talet är om Höga personer, hvilkas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:33:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trompeten/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free