Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
sons hitkomst, och Tar så mycket mer otjenlig, som hvilotîden Varit
-ganska tillräcklig for nödiga förbät t ringar, li vilkas uraktlåtande nu
-bevisar, att Ilerr Baronen ansett dem mindre nödiga, och i stället
-fnllkomligen gillat sitt första manuskript. Jag tror ej heller att en
författare skulle vid en domstol kunna försvara en - förgriplig skrift
dermed, att den vore författad lör flera år tillhaka. Detta vore ett
nytt sätt, för hvarje brottslig författare, att undangömma sig för lagen.
Då Herr Baron numera uppgifvit sig vara författare, torde han
tilläfventyrs också böra veta, att det är jag, som varit anmärkare,
’icke mot honom, utan emot skriften. Men till honom sjelf tror jag
mig nu till slut kunna göra den hemställan, huruvida det är väl
öfverlagdt, eller ens passande, alt i tidningar allmänneligen
kungöra; det Högbemälte lJerson är, i behofvels slund, säker om Herr
Barons ann, till försvar af Hans rättigheter. En utländning, som läst»
detta, skulle kunna tro, att någon fara vore å färde, ocb att
hög-bemälte Persons rättigheter voro ställde i fråga. Lyckligtvis veta vi
att så icke är, ocb att en dylik händelse aldrig kan Uppkomma ;
men om man kunde tänka sig in i en sådan möjlighet, så är likväl
Svenska Folkets odelade kärlek ocb tillgifvenhet så stor ocb så oför*
änderlig, att antalet af de försvarande armarna skulle bli mer äri
tillräckligt för behofvet, äfven om Herr Baronens egen, såsom då
öfverflödig, icke skulle i detta försvar deltaga; men det är också Kkå
säkert, att behofvets stund aldrig skall inträffa, och att Herr Baro*
nens arm således icke heller skall behöfva att i detta ändamål nå*
gönsin påkallas. Stockholm den 3ö Juli 1812.
Carl A. Grévesmöhlen.
Om Ministrar.
Hvar och en Regent, ehuru stor han än må vara, kan aldrig
medhinna, att ensam öfverse alla styrelsegrenaf, utan måste dervid
biträdas af Ministrar, åt hvilka vården är anförtrodd af ärendenas
gång. På dessa personers drift, skicklighet och redlighet beror be*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
