Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bära straffet härför; det drabbade i form af en reaktion.
Vanvettet bar sina frukter: i stället för att bidraga till frihetens
utvidgande, gaf det åt rörelsen en retrograd riktning.
Reaktionen utgör alltid och öfverallt den oundvikliga
följden af att radikala element framträda på scenen; detta är
en allmän historisk lag. Frågan är, hurudan reaktionen är
och huru den verkar? Återställer den endast det nödvändiga,
stödande sig på samhällets sunda och moderata krafter, eller
förfaller den i sin tur i en annan ytterlighet, framkallande
därigenom nya rubbningar?
I Ryssland hade reaktionen börjat redan under Alexander
II. Den var ett nödvändigt resultat af den nihilistiska
rörelsen. Den framträdde såväl inom regeringen, som inom
samhället. Inom regeringskretsarna stod i spetsen för densamma
den dåvarande chefen för gendarmerna, som i fråga om
statsförvaltning icke förstod sig på någonting annat än polisåtgärder
och som sökte åt sig medhjälpare bland andligen och
moraliskt undermåliga gardesofficerare och byråkrater. I en stor
del af Ryssland infördes det s. k. förstärkta
bevakningstillståndet (lilla belägringstillståndet); i laglighetens ställe sattes
godtycket. Likväl lämnades reformernas grundvalar orubbade.
Kejsaren, tvungen in på en väg, som ej var efter hans sinne,
vakade troget öfver sitt verk. Själfva gendarmchefen blef snart
aflägsnad; mot slutet af regeringen fick åter den liberala
riktningen öfvertaget.
En annan karakter antog reaktionen inom samhället. Dess
ledare här blef en publicist, begåfvad med betydande snille,
bildning och talanger, men främmande för alla moraliska
hänsyn, och sträfvande endast mot egna personliga mål — makt
och inflytande. Efter att ha förskaffat sig en framskjuten
ställning genom den roll, som föll på hans lott i den polska
frågan, märkte han, att man genom att spela på den
patriotiska strängen med framgång kunde inverka såväl på regeringen
som samhället. Men i hans händer släpades den af honom
höjda patriotiska fanan i smutsen. Den upphörde att vara
symbolen för heliga känslor och ädla sträfvanden; den blef
likabetydande med kryperi och förtryck. Det blef en
ondskefull hetsjakt mot alla underlydande folkslag, hvilka beskylldes
för separatism. Hvarje yttring af oberoende lystes i bann;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
