Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utgör ett villkor för inflytandet öfver den där samlade
ungdomen. Genom statuterna af 1863 blefvo endast de skilda
myndigheternas inbördes förhållanden närmare bestämda;
universitetens ställning blef fullkomligt normal. Härigenom blef
det lugnt vid dessa under en följd af år.
Men just mot dessa statuter väpnade sig nu Katkoff,
som under sin liberala period varit en varm anhängare af
dem. Hans närmaste man i Moskowskija Vädomostis
redaktion, Leontjeff, hade själf deltagit i granskningen af
komissionens förslag. Man trodde allmänt att Moskowskija
Vädomosti utgafs af universitetet i Moskva; och tidigare hade så
verkligen varit fallet. Dess redaktion hade fått tidningen i
arrende enligt universitetskonsistoriets beslut, ehuru arrendet
senare blifvit förlängdt genom regeringens åtgärd.
Begagnande sig af sin ställning och af det vunna inflytandet ville
redaktionen härska oinskränkt öfver universitetet, hvilket ock
till en början lyckades densamma. För redaktionen
obehagliga personer, som voro i vägen för dess maktbegär, blefvo
utträngda med tillhjälp af den då nye ministern Tolstoj. Men
under intrycket af förmyndareskapets hela tyngd gjorde
konsistoriet till slut uppror. Till rektor valdes en i hög grad
aktningsvärd och moderat, men för redaktionen misshaglig
person, den kände historikern S. Solovjeff. Därpå blef
Leontjeff, efter afslutad 25 års tjänst, icke återvald. Han infann
sig då i konsistoriet och yttrade i allas närvaro cyniskt: »I
hafven slickat mitt blod, men jag skall hämnas på eder».
Redaktionen började nu ett det ursinnigaste fälttåg mot
universiteten. Fakta vanställdes samvetslöst, hvarje bagatell blåstes
ut till en viktig händelse. Och grefve Tolstoj understödde
allt detta. För sina bemötanden af tidningens förtal fingo
professorerna anmärkningar. Själfve den aktade S. Solovjeff
nödgades lämna såväl rektoratet som katedern, hvilket
påskyndade hans död.
Redaktionens mål var det fullständiga upphäfvandet af
universitetens autonomi. Efter att ha förlorat terräng inom
desamma ville den härska öfver dem med tillhjälp af det
lydiga ministeriet. I denna anda utarbetades ett förslag till nya
statuter. Grefve Tolstoj vågade dock icke försöka genomföra
detsamma under Alexander II:s lifstid, då framgången hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
