Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit mer än tvifvelaktig. För denna obeslutsamhet hade grefve
Tolstoj efter sitt fall af Katkoff blifvit öfverhöjld med okväde.
Men nu var ställningen gynnsam, och de tillfälliga fienderna
blefvo vänner för sina personliga intressens skull, medan den
nye folkupplysningsministern Deljanoff var dem det allra bästa
redskap. I själfva verket erbjöd införandet af en ny ordning
för honom icke det ringaste intresse. Honom voro
universiteten och folkupplysningen lika likgiltiga; för honom gällde
det blott att hålla sig kvar på sin plats och härför var det
nödvändigt att behaga Katkoff, hvilken han fruktade som elden.
Förslaget till de nya universitetsstatuterna öfverlämnades till
rikskonseljen.
Men här mötte det stark opposition. Emot detsamma
uppträdde den inflytelserike öfverprokuratorn vid heliga
synoden K. Pobedonostseff, som själf en gång varit lärare vid
universitetet i Moskva och förstod det vansinniga i de
föreslagna åtgärderna. Reformen vore universitetens fullständiga
undergång och detta utan ringaste anledning. Under Nikolai
I:s värsta tider, då universiteten skoningslöst förföljdes,
tillägnade regeringen sig endast rätten att utse rektorerna; rätten
att välja dekanerna fingo fakulteterna behålla. Nu afskaffades
all valrätt; universitetens korporativa organisation upphäfdes
fullkomligt; allt samband mellan professorerna inbördes och
med studenterna afbröts. Till och med examensbefogenheten
fråntogs universiteten och anförtroddes åt särskilda af
regeringen tillsatta kommissioner, hvilka hade att examinera alla som
afslutat kursen och det enligt obekanta grunder, ty hvarken
program eller läroböcker funnos fastställda. Det var klart, att
häraf endast kunde uppkomma ett fullkomligt kaos, hvilket
också den följande tiden bekräftade. Och till förfullständigande
af villervallan öfverskyldes allt detta skenheligt med
undervisningsfrihetens fana, under det att af denna frihet faktiskt
icke fanns ens ett spår. De nya statuternas absurditet var
så uppenbar, att en stor majoritet inom riksrådet uttalade sig
emot dem.
Då uppkom ett spel bakom kulisserna, som är mycket
karakteristiskt för rysk lagstiftning. Efter åtskilliga
underhandlingar kommo motståndarne öfverens. Öfverprokuratorn vid
heliga synoden räknade ut, att det för honom var vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
