Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördelaktigare att vara i förbund med Tolstoj, Deljanoff och
Katkoff än att bryta med dem för en enligt petersburgsk
uppfattning så betydelselös frågas skull som de ryska universiteten
och den ryska ungdomens öde. Han förrådde universiteten
åt deras fiender. Men för detta ändamål var det nödvändigt
att lura monarken, och detta gjordes på ett mycket slugt
sätt. Såsom jurist visste Pobedonostseff mycket väl, att
rikskonseljen var kejsaredömets högsta inrättning, att dess uppgift
just var att i lagstiftningsfrågor undandraga monarken
inflytandet af små kotterier och enskilda intressen. Monarken
behöfver ej förena sig med majoriteten, men om han ej har
någon egen åsikt, så finner han i denna majoritet ett stöd:
genom att stadfästa dess beslut visar han aktning mot statens
högsta lagstiftande organ. Härpå hade en skicklig jurist
kunnat åberopa sig, om han såg monarkens tvekan. Men hvad
gjorde Pobedonostseff? Han rådde monarken, efter det att
lagen redan behandlats i rikskonseljen, att tillsätta en särskild
liten konferens och där underkasta förslaget ny granskning,
d. v. s. att visa uppenbar missaktning mot kejsardömets främsta
inrättning, att gifva den ett slags örfil. Och med konferensen
ställdes så till, att de nya statuternas mest inflytelserika
motståndare, Bunge och baron Nikolai, just vid tiden för dess
sammankallande åtnjöto tjänstledighet. Till konferensen
inkallades tre af förslagets försvarare, Tolstoj, Deljanoff och den
mot dem alltid lydige Ostroffskij, medan bland motståndarne
utsågs endast en, förrädaren själf, öfverprokuratorn vid heliga
synoden. Det är begripligt huru hans opposition kom att se
ut och icke underligt, att monarken efter konferensen sade
till honom: »Ni ser att alla äro emot er; huru kan jag väl
låta bli att förena mig med dem?» Strecket var speladt,
monarken fullständigt bedragen, och de nya statuterna stadfästades
oförändrade. Katkoff urladdade sig i en högtrafvande artikel.
Omedelbart därpå bevisade folkupplysningsministeriet
själft, att allt varit blott en ovärdig komedi, att inga
anledningar funnits till förändringarna. Efter att ha totalt afskaffat
universitetens valrätt utnämnde detsamma öfverallt till rektorer
och dekaner samma personer, hvilka tidigare blifvit valda
därtill af fakulteterna och konsistorierna. Och såvidt man vet
vägrade endast rektorn vid universitetet i Harjkoff,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
