Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förändringar. De kommunala representationerna förhöllo sig lugnt
och öfverskredo ej gränserna för sina befogenheter. De byggde
skolor och sjukhus, ingenting annat eftersträfvade de.
Fredsdomarne hade oaktadt bristen på intelligenta krafter i
landsorten lyckats förvärfva sig befolkningens förtroende,
landsortens bästa män ägnade sig åt deras uppgift med fullständig
själfuppoffring. De brister i bondeadministrationen, som visat
sig till följd af de redan under den tidigare reaktionen bildade
kretsnämdernas dåliga organisation, hade det varit lätt att
aflägsna utan att röra vid inrättningarnas väsen. Men i
Rysslands regeringskretsar rådde en sträfvan att göra om allt, bryta
det sönder intill grunden. De stora reformer, som Alexander
II genomfört ingåfvo tanken, att detsamma kunde göras hvart
tjugonde år, medan alla nya inrättningar endast då fungera
framgångsrikt, om de förändras försiktigt och stegvis. Redan
under Loris-Melikoff hade nedsatts en kommission med
uppgift att utarbeta en plan för den lokala förvaltningens
grundliga ombildning genom utvidgning af de kommunala
representationernas befogenheter och införande af en af
ståndsindelningen oberoende primär kommun. Under grefve Tolstoj gafs
åt denna kommissions arbeten naturligtvis en alldeles motsatt
riktning: nu började allt gå ut på att inskränka de
kommunala representationernas rättigheter, att ställa dem under
förmyndareskap och att i betydlig omfattning ersätta den
representativa principen med den byråkratiska.
Grefve Tolstoj hann icke föra sitt verk till slut, men
efter hans död dröjde icke frukterna af hans verksamhet att
visa sig. En vacker morgon fick Ryssland till sin förvåning
erfara att fredsdomarne, ovisst hvarför, skulle afskaffas och
ersättas med distriktschefer. Detta var en af de oförklarligaste
lagstiftningsakter, som historien vet att omtala. Ryssland hade
såsom nämndt under hela sin föregående tillvaro saknat
domstolar. De skapades först genom Alexander II:s reformer.
Men regeringen kunde, i anseende till disponibla medel, endast
med möda inrätta de allmänna domstolarne.
Emellertid behöfdes därutöfver en domstol, som stode
folket närmare, som motsvarade de lokala behofven.
Lyckligtvis fanns det män, som togo på sig dennas skyldigheter och
uppfyllde den samvetsgrant i mån af krafter. Oafsedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
