Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af alla reformperiodens skapelser ha endast de allmänna
domstolarna formellt förblifvit orörda, men i dem har inblåsts en
ny anda, fullkomligt motsatt den oegoistiska och ädla sträfvan,
som lifvade dem under de första tiderna. För en allsmäktig
regering är det icke svårt att i domstolarna utrota hvarje spår
af oberoende, bibehållande endast dess yttre form. Det är
nog att utöfva det vederbörliga trycket, att utnämna och
befordra dem, som göra makten till viljes, att verka genom
belöningarnas demoraliserande lockbeten, att mot de oberoende
ådagalägga chefskapets obevågenhet, och man kan vara
öfvertygad om, att domstolarna småningom skola förvandlas till
regeringens lydiga kreatur. Denna roll öfvertog justitieministern
Manasein, som upphöjts till denna plats af sin skolkamrat,
öfverprokuratorn Pobedonostseff. Hård och maktlysten,
främmande för alla moraliska hänsyn och föga nogräknad vid val
af medel, men samtidigt sin patrons ödmjuke tjänare,
åstadkom han att domstolarna, inrättade att för medborgarna vara
en garanti, förvandlades till verktyg för religiös förföljelse. En
hel rad processer har visat, att domstolarna tillåtit sig den mest
skriande partiskhet, de uppenbaraste lagöverträdelser. Några
af dessa domar hafva blifvit kasserade af senaten, men
slutligen följde äfven den med strömmen, efter att mer och mer
ha fyllts med den reaktionära regeringens lydiga redskap. Den
nyss i Ryssland införda rättsskipningen hotar att åter försvinna
därifrån.
Den religiösa förföljelsen var en naturlig följeslagare åt
reaktionen. Dess förnämsta drifkraft var öfverprokuratorn vid
heliga synoden. I början af Alexander III:s regering, då efter
den fruktansvärda händelsen den 13 mars, alla darrade för
kejsarens lif, försökte man vinna sekteristerna genom några
lättnader. Men så snart regeringen blef medveten om sin
styrka, började förföljelsen. Dess första offer blefvo stundisterna.
Denna sekt, som står nära de protestantiska metodisterna, hade
vunnit stor utbredning i södern. Icke tillfredsställda af den
härskande kyrkans formalism, samlade sig många äfven ur de
lägsta klasserna, gripna af religiös törst, till gemensam bön
och läsning ur den heliga skrift. De befunnos farliga för staten
och förklarades såsom hörande till de synnerligen skadliga
sekterna. Deras möten förbjödos, mot dem vidtogos de allra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
