Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eder, representanter för Storfurstendömet», slutade han, »att
genom värdighet, hofsamhet och lugn i edra öfverläggningar
ådagalägga, att fria institutioner långt ifrån att vara vådliga
utgöra en borgen för ordning och trefnad hos det folk, som
i samråd med sin regent och med praktiskt förstånd arbetar
på utvecklingen af sin välfärd.» Finlands representanter hafva
tillfullo rättfärdigat dessa förhoppningar.
Den viktigaste utvidgningen af de konstitutionella
rättigheterna var fastställandet af landtdagarnes periodicitet. Enligt
§ 2 af 1869 års landtdagsordning måste de sammankallas minst
hvart femte år. Genom § 71 i samma lag föreskrifves, att
landets grundlagar kunna ändras endast på monarkens förslag
och med alla ståndens samtycke, och i stadfästelsen af
landtdagsordningen säges, att monarken förbehåller sig sin rätt,
sådan densamma uti regeringsformen af 1772 och Förenings-
och Säkerhetsakten af 1789 försäkrad finnes, hvarigenom också
bägge dessa lagar erkännas såsom Finlands grundlagar.
Under Alexander II, år 1878, stiftades också den nya
värnepliktslagen, som ersatte det tidigare, föråldrade
indelningsverket. Såsom fallet plär vara vid underhandlingar, skedde
detta genom ömsesidiga eftergifter. Finland förband sig att
upprätthålla 5,000 man egna trupper till landets försvar. Af
lagens 124 paragrafer blefvo 14 enligt ständernas hemställan
erkända såsom hörande till storfurstendömets grundlagar,
alldenstund genom dem äldre grundlagsbud ändrades. De öfriga
kunde ändras i vanlig lagstiftningsväg d. v. s. icke med alla
fyra utan med blott tre stånds samtycke.
Alexander II:s löfte om motionsrätt blef dock icke af
honom uppfylldt; men det skedde genom hans efterträdare,
som i detta fall gick i sin faders fotspår. Man skulle tycka
att Finlands konstitution och rättigheter, bekräftade af alla de
på hvarandra följande monarkerna, hvila på den allra fastaste
grundval. Om ett kejsarord har någon betydelse, så borde
det i detta fall bestå i sin fulla kraft, ity att det ej funnits
ringaste anledning att bryta högtidliga, från tronens höjd gifna
löften. Under sina lagars skydd och oaktadt sin karga natur
och sitt stränga klimat utmärkte sig det fredliga landet genom
fullständig ordning och välstånd. Vid den nu regerande
monarkens tronbestigning blefvo dessa rättigheter ånyo bekräftade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
