Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ändamål att värna tronen och fäderneslandet, samt
därigenom äfven bidraga till kejsardömets försvar», hvarigenom
erkännes, att finnarnes fädernesland alldeles icke är Ryssland
utan Finland. För den ryske generalen har lagen lika litet
att betyda som människornas heligaste känslor: det är befalldt
att ombyta fädernesland, alltså lyd och räsonera icke.
Slutligen kom såsom ett åskslag manifestet af den 15
februari 1899, genom hvilket för frågor, gemensamma för
kejsardömet och storfurstendömet, föreskrifves en särskild
lagstiftningsordning. Alla frågor af detta slag böra jämte
landtdagens utlåtande öfverlämnas till ryska riksrådets granskning,
hvarefter dess af monarken sanktionerade åsikt publiceras till
allmän kännedom. Härigenom öfverändakastades med ens alla
det finska folkets högtidligen bekräftade rättigheter. Enligt
Finlands konstitution kan någon lag rörande Finland icke
ändras utan landtdagens samtycke. För ändring af grundlag
erfordras alla fyra ståndens bifall. Men här fordras af dem
endast utlåtanden, hvilka sedan underkastas vidare pröfning i
en rysk inrättning med uteslutande rådgifvande karaktär,
hvarefter monarken får stadfästa hvad han behagar. Då därjämte
afgörandet af, hvilka ärenden böra anses vara gemensamma för
kejsaredömet och storfurstendömet, fullkomligt beror af
monarkens vilja, och under denna rubrik kunna rymmas förvaltningens
alla grenar, militären, handeln, myntväsendet, posten, så är
det klart, att af de konstitutionella garantierna ingenting
återstår. Den inskränkta monarkin förvandlas till oinskränkt.
Det olyckliga landet klagade. Alla dess sekelgamla
rättigheter, hvilka det värderade som en helgedom, hvilka
utgjort grundvalen för dess välstånd, blefvo öfverändakastade
med ett slag. Det hade lefvat fredligt under de ryska
kejsarenas skydd, förlitande sig på högtidliga löften, gifna från
tronens höjd, och med ens visade sig allt detta vara en chimär.
Marken började vackla under fötterna; alla garantier för en
god och fast ordning och en fredlig utveckling hade
försvunnit. Finlands senat beslöt med en rösts öfvervikt att
promulgera manifestet, men ingick samtidigt med en framställning
om dess olaglighet; prokuratorn protesterade. Protester
uttalades ock från ständernas sida. Ståndens talmän anhöllo
om audiens hos monarken, men den vägrades dem. Öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
