Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
perserna eller nederländarnes mot Spanien. Civilisationen har i
detta afseende fört mänskligheten icke framåt utan tillbaka.
Under den råa styrkans herravälde öfverallt i den moderna
världen, i norr som i söder, i Transvaal som i Finland,
genljuder ett enda rop: ve de svaga. Icke desto mindre bor i
rätten en moralisk makt, som icke kränkes ostraffadt. Det
är icke lätt att bli herre öfver den eniga uthålligheten hos ett
folk, som värderar sina rättigheter. Den slutliga segern
tillfaller den, som bäst förmår hålla ut.
För hvem och hvartill behöfdes detta system af våld och
lögn? Fordrade väl Rysslands intressen sådant? Men
Rysslands intresse består framför allt däri, att knyta till sig de
underlydande folken, och icke däri att stöta dem ifrån sig
och göra dem till sina fiender. Så förstods detta intresse af
Alexander I och alla hans efterträdare. Uppgiften bestod däri
att försätta det eröfrade landet i ett sådant läge, att det skulle
bli för detsamma fördelaktigt att förbli förenadt med Ryssland
och icke att sträfva till att bli därifrån afskildt. Hurudant
skvaller och hvilka historier än må gå om finnarnes ovänliga
stämning mot ryssarne, en stämning, som helt naturligt
framkallas genom farhågan för att bli uppslukad af den ryska
kolossen och som endast kan stärkas genom i sådant syfte
vidtagna åtgärder, så ligger kärnpunkten alldeles icke i dessa
enskilda förhållanden, som för öfrigt äro af mycket växlande
natur, utan däri, att finnarnes eget intresse drifver dem att
upprätthålla föreningen med kejsardömet. Om bland dem hade
uppstått revolutionära sträfvanden, så skulle rättens våldsamma
öfverändakastande i någon mån kunnat ursäktas. Men
ingenting sådant har förefallit, icke ens deras värsta fiender påstå
det. Under de ryska tsarernas spira har Finland lefvat
lyckligt och i enlighet med sin folkkaraktär alltid förblifvit troget
sin plikt. Därom hafva mer än en gång de ryska monarkerna
själfva vittnat. Alexander III, som alldeles icke var väl stämd
mot icke-ryssar och som sträfvade att russificera gränsmarkerna,
var finnarne välbevågen. Han tyckte om att färdas i den
finska skärgården, besökte Helsingfors och hälsades af
studenterna med ovationer. Finlands enda önskan är, att det må
lämnas i fred och få fredligen utveckla sig i skyddet af de
institutioner, hvilka det fått till skänks at ryska tsarer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
