Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller skulle de sistnämnda ombilda det byråkratiska
styrelsesättets metoder och vanor. Den nihilistiska rörelsen gaf
trumfarna i byråkratins händer, och denna begagnade sig häraf till
undertryckande af samhällets krafter och till vanställning af de
genom reformerna skapade institutionerna. Det är klart att
man kan återvända till en normal ordning endast genom att
sätta en dam för det byråkratiska godtycket.
Men man kan ej inskränka byråkratin utan att röra vid
den makt, åt hvilken den utgör ett verktyg, men som ännu
oftare tjänar som verktyg åt densamma, d. v. s, monarkens
oinskränkta makt. Sålänge denna består, skall det obegränsade
godtycket på höjden alltid frammana ett dylikt godtycke i de
underordnade lagren. En laglig ordning kan aldrig bli
varaktig där, hvarest allt beror af en enda persons vilja, och hvarest
hvarje med någon makt beklädd person kan ställa sig öfver
lagen genom att krypa bakom en allerhögsta befallning. Om
lagbunden ordning utgör det allra viktigaste lifsbehof för det
ryska samhället, så kan detta behof bli tillfredsställdt endast
genom en öfvergång från den autokratiska till den inskränkt
monarkiska styrelseformen. Häri ligger också den verkliga
fullbordan af Alexander II:s reformer. En annan utgång finnes
ej för Ryssland.
Emot denna åsikt skola utan tvifvel verop höjas af alla
teoretiska och praktiska tillbedjare af själfhärskaremakten, hvilka
i densamma se någonting, som skulle vara sammanvuxet med
ryska folkets innersta lif. Sedan länge har man i alla tonarter
upprepat för oss, att det ryska folket tror endast på tsaren,
älskar endast honom, att för detsamma tsaren är lika helig
som själfva gudomen. Man säger, att själfhärskaremakten skapat,
organiserat och upplyst Ryssland, att den är förbunden med
alla dess traditioner och hela dess utveckling; man försäkrar
att Ryssland den förutan skulle sönderfalla i bitar. De finnas
till och med, som upphöja denna nationella afgud till idealet
för statsskick.
Af alla dessa utgjutelser är det icke mycket, som är
värdt beaktande. Det servila talet om en mystisk
samhörighet mellan tsar och folk, hvilken förmenas existera endast hos
oss och icke annanstädes, under det att de västeuropeiska
ländernas historia erbjuder därpå de uppenbaraste exempel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
