Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bör förbehållas åt de officiella adresserna, åt de byråkratiska
angifvelserna och åt ett visst slags tidningsartiklar. Allvarsamt
kan man diskutera frågan endast ur politisk synpunkt.
Enväldet har, utan tvifvel, haft en stor historisk betydelse
såväl hos de västerländska nationerna som isynnerhet hos oss.
Det har samlat och organiserat Ryssland och planterat
upplysningen därstädes. Slutligen har det frigjort folket och rest
samhällets krafter på egna fötter. Men därmed har det ock
uppfyllt sin kallelse. Enväldet är en styrelseform, som duger
åt folk i deras barndom, men alldeles icke åt mognade nationer.
Så snart samhällets egna krafter börja växa, blir det ett hinder
för utvecklingen. Det kan höja ett folk till en viss låg nivå,
men icke vidare. Den högre utvecklingen försiggår under
opposition mot enväldet, som sträfvar att undertrycka lifvets
fria rörelser, men icke är i stånd därtill, ity att barnet har
vuxit från lindorna. Då detsamma, drifvet därtill af lifvets
oafvisliga behof, slutligen börjar lämna rum för liberala
principer, så lägger det i och med detsamma grunden till sitt
eget afskaffande. Proklamerandet af den borgerliga friheten
är ett tecken på, att samhället mognat och kan stå på egna
fötter; därefter måste oundvikligen följa den politiska friheten.
Huruvida det sker förr eller senare, beror af lokala förhållanden
och tidsförhållanden; men det måste med nödvändighet ske,
det ligger i sakens natur.
De, som åberopa sig på ett intimt historiskt samband
mellan monark och folk, vilja ej veta af den historiska
utvecklingens lagar och villkor. Att inbilla sig, att samma
styrelseform lämpar sig för ett folk på lifegenskapens ståndpunkt och
för ett samhällsskick, grundadt på frihet, är en politisk
absurditet. Lifegenskapen likaväl som enväldet har sin historiska
betydelse; den bidrar ock till statens konsolidering. Icke för
intet infördes den hos oss genom förhållandenas makt på en
tid, då statsbyggnaden befästades. Den är ock intimt
förbunden med själfva styrelsesättet: lifegenskap nedtill framkallar
lifegenskap upptill och tvärtom. Sålänge folkets hela massa
befinner sig i slafveri, kan något annat statsskick icke finnas
än ren aristokrati eller envälde. Men det sistnämnda leder
till enhet, under det att det förstnämnda för till inre slitningar.
Följaktligen blir den oinskränkta monarkin under sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
