Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållanden en nödvändighet för statens lif och en borgen för
en högre samhällsutveckling. Men så snart lifegenskapen
afskaffats nedtill, blir ock dess afskaffande upptill en
nödvändighet. Då framträda för folkets lif nya uppgifter; friheten
kräfver sina rättigheter. Då man betänker att en enda person,
hvilken ofta alls icke är beredd därtill och saknar högre
begåfning, som ju alltid utgör ett undantag, äfvensom nödig
erfarenhet i statssaker, måste efter egen pröfning regera öfver
femtio eller till och med hundra millioner människor med alla
de oändligt invecklade förhållanden, som friheten för med sig,
då framstår det hufvudlösa i ett dylikt sakernas tillstånd med
fullkomlig klarhet. Här tjänar det till intet att åberopa sig
på Guds bistånd. Gud bistår icke dem, som öfverskatta sig
själfva och icke tåla några gränser för sin vilja, utan dem,
som anspråkslöst erkänna sin svaghet och underordna sitt
godtycke under lagen. Af historien veta vi, att Gud icke
inspirerar själfhärskare, som klänga sig fast vid sin makt; alltför
ofta visa de sig vara ovärdiga sin ställning och begå stora
misstag, som föra dem själfva till undergång och staten mot ruin.
För ett folk är det utan tvifvel en lycka, om dess öde
är förbundet med en bestämd dynasti, som förmått tillvinna
sig undersåtarnes kärlek. Monarkin är en af historiens stora
principer; men det är nödvändigt att den skall vara i stånd
att antaga olika former, lämpade efter utvecklingens
fordringar, och icke förstenas på en ståndpunkt, som duger blott
under samhällets barndomstillstånd. I den mån det nationella
lifvets utveckling framskrider, måste den oinskränkta monarkin
öfvergå till inskränkt; endast då kan den förblifva en
medelpunkt för detta lif. Om den däremot icke förmår anpassa
sig efter de nya villkoren, om den icke förstår sin höga
kallelse och envist håller på sin obegränsade makt, då vänder
sig folkets kärlek småningom från densamma, och samhällets
tänkande del börjar se i monarkin en fiende; då är förr eller
senare dess fall oundvikligt. Historien erbjuder lärorika
exempel därpå. Efter den gudadyrkan, som i Frankrike ägnades
Ludvig XIV och till och med hans ovärdige efterträdare, hade
ej många år förflutit, då monarkin, som ej förstått att i tid
ombilda sig och genomföra de nödvändiga reformerna,
störtade samman under pariserpöbelns ursinniga skrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
