Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi hafva äfven sett, hurusom i Ryssland under Nikolai I
hela den tänkande delen af det ryska folket såg i regeringen
en fiende. Icke ens tsaren-befriarens reformer förmådde
befria samhället från denna djupt inrotade sjukdom, och han,
som var sina undersåtars välgörare, föll offer för en sorglig
sammansvärjning. Den därpå följande reaktionen var mindre
än någonting annat ägnad att läka dessa sår. I stället för att
stödja sig på samhällets sunda krafter, visade regeringen dem
fullständigt misstroende; men misstroende framkallar i sin tur
misstroende. Mellan regering och samhälle uppkom en djup
klyfta, som inga af smicker fyllda försäkringar om tillgifvenhet
och kärlek kunna öfverskyla. En hvar, som bor i Ryssland,
vet, att dessa försäkringar ingenting annat äro än yttringar af
den officiella lögn, som härskar hos oss från ofvan ända ned.
I själfva verket hyser ingen förtroende för regeringen; hvarje
dess åtgärd mottages med fruktan. Och detta misstroende är
fullkomligt begripligt i betraktande af den moraliska nivå, på
hvilken våra ledande kretsar befinna sig. De ryska tsarernas
själfhärskaremakt har förvandlats till en lekboll för personliga
intressen af allra lägsta slag.
Ur detta läge kan regeringen slippa endast genom att
reformera sig själf efter alla reformer, som den genomfört i
landet. Efter att ha infört allmän frihet och ställt samhället
på egna fötter, måste den fullborda sitt verk genom att
inskränka sig själf. Just detta utgör dess nuvarande uppgift.
Endast därigenom kan den lösgöra sig från den upplösande
omgifning, hvari den befinner sig; endast på detta sätt är det
möjligt att införa i Ryssland en lagbunden ordning och att
tygla det oss på alla håll förtryckande godtycket.
Men är väl det ryska samhället moget för en sådan
förändring? Skulle den icke införa ökad oro i den redan
därförinnan försvagade organismen?
Om fråga vore om den oinskränkta monarkins
ersättande med ett parlamentariskt styrelsesätt, så kunde därom i
själfva verket under nuvarande förhållanden ej vara något tal.
Det parlamentariska styrelsesättet fordrar politisk erfarenhet,
bildning, färdiga partier. Allt detta sakna vi. Men frågan
är mycket enklare. Det gäller att begränsa den oinskränkta
makten, och att rycka monarken ur den härskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
