- Project Runeberg -  Sverige under partitidhvarfvet, från år 1718 till år 1809 /
4

(1879) [MARC] Author: Rudolf Tengberg, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XII:s bild och nödgar till erkännande af, att lians död äfven i detta
hänseende var »en slutad lefnad».

Sålunda framkallad af hela folkets motvilja mot enväldet, blef det
samhällsskick, som nu oemotståndligt bröt sig fram, ej, såsom det högadliga partiet
åsyftat, en återgång till det rådsvälde, som före 1G80 utgjort det förnämsta
bandet på konungamakten, och i sjelfva verket var en sådan återgång utan
reduktionens omintetgörande en omöjlighet. Genom denna hade nämligen
sjelfva den materiela grunden tor rådsaristokratiens myndighet, dess
jordrike-doni, blifvit borttagen, och då nu reduktionsverket visade sig vara
tillräckligt stadgadt for att trotsa h varje försök till omstörtning, flyttade sig maktens

tyngdpunkt, så snart den ej längre
fans hos konuugadömet. med
nödvändighet till den institution, som
redan före enväldet uppväxt såsom
en medtäflare till rådet, nämligen
riksdagen. Att äfven denna,
beröf-vad hvaije motvigt, kunde missbruka
sin makt, och att enväldiga
riksdagspartier kunde blifva lika farliga för
rättssäkerheten som den enväldiga
konungamakten, var något, som man
under första intrycket af dennas
öf-vergrepp och af behofvet att dereinot
uppresa fasta skrankor ej förmådde
inse, och då en bitter erfarenhet
småningom öfvertygat om motsatsen,
banades härigenom väg för ett nytt
kungligt envälde, som kostade
fäderneslandet ej blott den sista återstoden
af dess stormaktstids eröfringar, ntan
äfven det linska dotterlandet. Det är denna kastning mellan motsatta
ytterligheter, framkallad af behofvet att finna den rätta formen for en lagbunden
frihet, som utmärker Sveriges historia mellan 1718 och 1801) och gaf
upp-hofvet till de förderfliga partistrider som derunder söndrade sinnena. Oaktadt
alla de missgrepp, hvartill detta tidhvarf sålunda gjort sig skyldigt, bildar
det dock en synnerligt betydelsefull länk i kedjan af vår historiska
utveckling. Utan dess arbete på samhällsskickets utbildande skulle svårligen den
rika politiska erfarenhet hafva vunnits, som möjliggjorde framträdandet af
1809 års författning, och till knappast något tidhvarf står vår kultur i större
tacksamhetsskuld än till det, som fostrat Linné och utbildat värt språk till
dess nu varande skönhet och adel.

2. Karl Fredrik, hertig af Holstciu
(1700—

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trsh5/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free