Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den i hast suverän blifna riksdagen var vid dessa frågors behandling
ingalunda enig. Beslutet om mynttecknen genomdrefs emot böndernes vilja,
och då detta stånd hvarken fick deltaga i sekreta utskottet eller öfriga
deputationer, saknade det nästan allt inflytande på riksdagsärendenas behandling och
lade också öppet i dagen sitt missnöje. Men ej heller mellan de tre högre*
stånden var förhållandet det bästa, och detta visade sig i synnerhet, då adeln
utan de öfriga ståndens hörande förmådde drottningen att den 26 maj 1719
utfärda nya adelsprivilegier. Med anledning häraf ingåfvo prester och borgare till
regeringen en formlig protest hvari de begärde, att frågan skulle uppskjutas
till följande riksdag, men denna anhållan lemnades tills vidare utan afseende.
Under sådana förhållanden var det ej med synnerlig vänskap, som ständerna
den 30 maj åtskildes. Redan före riksdagens afslutning hade Per Ribbing
aflidit (den 14 april), och han blef sålunda ej i tillfälle att skåda ens den första
utvecklingen af det samhällsskick, till hvars uppkomst han så verksamt bidragit.
Dagen innan den nya regeringsformen utfärdades, hade Görtz1 hufvud
fallit. Per Ribbing hade varit ordförande i den domstol, som dömde den
en-räldige Karls tjenare. De vigtigaste anklagelsepunkterna innehöllo, att de
råd han gifvit konungen åsyftat undersåtarnes utarmande och ländt till rikets
forderf. Rättegångssättet var i högsta grad otillfredsställande. Görtz’ begäran
itt få skriftligt afgifva sina svaromål samt begagna rättegångsbiträde afslogs,
>ch den tid, han erhöll för att bereda sig på sitt försvar, var otillbörligt kort.
Ffans öde var på förhand afgjordt och var en följd af det hat, han genom
(itt våldsamma förfaringssätt ådragit sig. Till någon egennytta har han ej
rjort sig skyldig, men blef ej heller derför dömd. Domen faldes den 11
ebraari och stadgade, utan att något lagrum anfördes, halshuggning samt
troppens nedgräfvande på galgbacken. Den 20 februari gick den i fullbordan,
>ch dermed hade frihetstidens första politiska offer fallit.
Kriget och fredsunderhandlingarna. 1719—1720.
Fredsunderhandlingarna Tåren 1719. — Kriget med Danmark. — Rysgarnes härjningar, jnll och
Bgnsti 1719. — Fred med Hannover, den 9 (20) nov. 1719, och Preussen, den 21 jan. (1 febr.) 1720.
Samtidigt med att det nya statsskicket sålunda grundlädes, pågingo
un-erhandlingar om fred med de utrikes makter, som vid Karls död stått i
ppet krig med Sverige: Ryssland, Preussen, Danmark och England-Hannover.
)en vid dessa underhandlingar så väl behöfliga kraften å Sveriges sida
för-imades af den inre poliiiska och finansiela oredan. Af de hittills använda
redsunderhandlarne hade Görtz mist lifvet, Miillern dog i april 1719 och
’ellingk vistades utrikes. Inom rådet saknades sammanhållning och en kraftig
idning, sedan Horn i böljan af april erhållit afsked ej blott från sin
befatt-ing såsom kanslipresident, hvarom han sjelf, uppretad öfver en egenmäktig
andling af drottningen, anhållit, utan äfven från rådsembetet. Erik Sparre,
9ni efter honom öfvertog ledningen af den utrikes politiken, tog afsked i maj,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
