Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orätt, och försöket att få de efter 1680 fattade reduktionsbesluten åter
upp-häfda hade sålunda misslyckats.
Men för den verksamhet, som utöfvades af rikets maktegande ständer,
behöfdes en stadga, som bestämde formerna for deras omfattande arbete.
Detta skedde genom riksdagsordningen af den 17 oktober 1723.
Maktförhållandet mellan riksdagen å ena sidan samt konungen och rådet å den
andra blef derigenom ännu närmare bestämdt, och det sätt hvarpå detta skedde
visade tillfyllest, huru fåfänga konungens förhoppningar varit. De beslutr
stadgar och förordningar, som ständerna pröfvade tjenliga för det allmänna
bästa, skulle väl utfärdas af konungen, men dröjde han med sin underskrift,
borde rådet i hans namn expediera besluten. Rättigheten att på riksdagarna
framställa förslag, hvilken enligt den enda riksdagsordning som hittills blifvit
utfärdad — den af 1617 — uteslutande tillhörde konungen, utsträckes först
nu genom ett formligt lagstadgande till ständerna, då det heter, att på
riksdag skulle afhandlas allt, som dessa »sjelfva finna rikets allmänna tillstånd
och välfärd angå», och såsom vilkor för, att kungliga propositioner
hädanefter skulle upptagas till behandling, föreskrifves till och med, att de blifvit
utfärdade med råds råde. Då regeringsformen ännu blott innehåller det
gamla förbudet mot nya gärders påläggande utan ständernas samtycke, heter
det här, att ständerna skulle »efterse, huru riksens medel blifvit disponerade»,
genom hvilket stadgande för första gången i vår historia kontrollen öfver
finansförvaltningen uttryckligen tilldelas riksdagen. Med afseende på riksrådens
ansvarighet stadgas, att åtal mot dem borde anställas inför sekreta utskottet
eller någon annan ständernas deputation eller ock en särskild af ständerna
förordnad kommission, och på samma sätt borde äfven förfaras,, om andra
personer företagit något mot regeringsformen eller ständernas frihet. Men
utom denna politiska domsrätt, hvilken för öfrigt af gammalt, om också,
ej i sådan utsträckning, tillhört riksdagen, öppnades för den samma en
möjlighet till vidsträckt inblandning äfven i den ordinarie rättskipningen
genom föreskrifterna, att ständerna böra »undersöka, huru vid
justitierevi-sionen lag och rätt i gemen blifvit skipad», samt att enskilda personer i
sådana mål, som ej stå annorstädes att rättas, skulle inför dem få besvära sig,
och då dessutom regeringsformens stadgande, att kollegierna skulle redovisa
inför ständerna, nu äfven utsträcktes till konsistorierna, var sålunda hädanefter
ej blott en oinskränkt lagstiftnings- och beskattningsmäkt, utan också den
högsta kontrollen öfver hela rättskipningen och förvaltningen uttryckligen
tillerkänd riksdagen.
Förutom dessa stadganden, hvarigenom det nya statsskickets grundtanke,
riksdagens oinskränkta suveränetet, blef i alla sina enskildheter utförd,
innehöll den nya lagen naturligtvis närmare föreskrifter om riksdagens organisation.
Representanter voro: 1) af adeln: af hvaije ätt en som fylt 24 år (caput
familiæ); om ingen medlem kan infinna .sig, väljer ätten annan adelsman;
2) af presteståndet: biskopar ochv superintendenter eller annan medlem af
domkapitlet, vald af hela stiftet, samt en prest från hvaije kontrakt; 3) af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
