Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle ske efter hufvudtal och ej efter stånd, men de ofrälse standen lyckades
genomdrifva, att det senare sättet blef i riksdagsordningen föreskrifvet.
Efter fredernas afslutande och under arbetet på det nya statsskickets
fullbordan och de deraf föranledda striderna hade en vigtig politisk fråga
varit å bane: förhållandet till hertig Karl Fredrik af Holstein, den
misslyckade tronpretendenten.
Harmsen öfver utgången af tronföljdsfrågan, hade hertigen redan i
maj 1719 lemhat Sverige och begifvit sig öfver till Tyskland. Hans
rad-gifvare blef nu Bassewitz, en temligen illa ansedd person. .Hans första
sträf-vande blef att återfå Slesvig, hvilket äfven Sverige endast med stor svårighet
lät förmå sig att i fredslutet 1720 uppoffra åt Danmark. I slutet af året
1719 begaf han sig till Wien, och derifrån inlät han sig i underhandling med
tsar Peter, hvarom han i bref underrättade både drottningen och ständerna.
Detta hertigens steg väckte mycken oro; de ännu temligen fåtaliga
anhän-garne till hertigen begagnade det emellertid som agitationsmedel, och Stobée
föreslog vid 1720 års riksdag, att man genom att försäkra hertigen om
tronföljden skulle draga honom från den farliga förbindelsen med tsaren.
Förslaget blef emellertid förkastadt, men han erhöll af ständerna försäkran om
penningunderstöd med vilkor att ej förbinda sig med tsaren. . Underrättelsen
härom kunde dock ej meddelas honom af den svenska regeringen, då han
vägrade att erkänna konung Fredrik. I stället visade han allt tydligare håg att
närma sig tsaren. Sedan han (februari 1721) sändt en ny skrifvelse till
Sverige, i hvilken han bland annat begärde titel af kunglig höghet och
försäkran om tronföljden, reste han, utan att ens invänta svar, till Riga. De
förväntningar han satt till tsaren blefvo dock svikna genom fredslutet i
Nystad. Icke dess mindre stannade han qvar vid‘ ryska hofvet, och åtskilliga
underhandlingar bragtes till stånd mellan honom och den svenska regeringen
samt äfven med konung Fredrik personligen. Oviljan mot denne senare hade
ökat sympatierna för hertigen, och man misstänkte, att vid fredsunderhandlingen
med Ryssland Sveriges fördelar blifvit åsidosatta, emot det att hertigen af
Holstein uppoffrades af tsaren. Den meningen uttalades öppet i det
betänkande, som sekreta utskottet afgaf vid början af 1723 års riksdag.
Hertigen hade då sändt Bassewitz som sitt sändebud till Stockholm, och
ständerna tvungo konungen att bevilja denne audiens. Bassewitz begärde kort
‘derefter titeln af kunglig höghet för sin herre, och oaktadt det häftigaste
motstånd från konungen och drottningen, i synnerhet den sist nämda, gåfvo
ständerna sitt bifall härtill." Holsteinska partiet reste sig nu till betydenhet,
ledt af Yellingk. Såsom hertigens beskyddare vann tsaren äfven större iuy
flytande i Sverige, och på hösten öppnades underhandlingar om ett forbuCi
med Ryssland. Men då tsaren gick bröstgänges tillväga och både fordrjm
Sveriges bistånd mot Danmark för att återförskaffa Slesvig åt hertigen mm
åt honom sjelf tronföljden, dervid åberopande en artikel i nystadska frjfl&ik
retades ständerna och afvisade tsarens inblandning i Sveriges inre
’3)1
<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
