Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båda "hotade makterna arbetade å sin sida för åstadkommande af ett motforbund,
och den 23 augusti (3 september) 1725 afslöts den så kallade hannoverska
alliansen mellan England, Frankrike och Preussen. Båda parterna
ansträngde sig nu för att draga Sverige, öfver på sin sida. Frankrike sände
iUVeu till Stockholm en minister, grefve de Brancas, med uppdrag att verka i
samrad med Poyntz, och i november 1725 framstälde båda formligen en
inbjudning till Sverige att ansluta sig till hannoverska alliansen. Nu började
inom det svenska rådet en lång kedja af partitvister, ränker och vidlyftiga
underhandlingar. Med underbar klokhet förstod Horn att leda sig fram genom
alla de svårigheter som mötte. Ryssland uppbjöd alla krafter för att hindra
Sverige att sluta sig till vestmakterna och sökte till och med genom hotande
rustningar gifta eftertryck åt sina fordringar. Men mot de senare ankom i
inaj 1726 en engelsk flotta till Östersjön. Den ryska diplomatiens råa
öfver-mod och deu allt tydligare faran för ett beroende af Ryssland väckte också
fosterk uds vä i merne till .besinning och bidrogo till att minska den ovilja mot
England, som ännu fans qvar sedan de sista ff edsluten. Cederhjelm
hem-kallades sålunda från Petersburg, och den 14 (25) juni 1726 lyckades Hora
inom regeringen genomdrifva Sveriges anslutande till den hannoverska
alliansen. Emellertid var det holsteinska partiet ännu så mäktigt i rådet, att
delta beslut kunde fattas endast genom användande af konungens två röster:
under sådana förhållanden ansåg ej den forsigtige Horn segern vara betryggad,
sä vida han ej hos ständerna kunde erhålla ett stöd för sin politik, och trots
det holsteinska partiets förbittrade motstånd utfärdades den 22 juni kallelse
till en urtima riksdag. Innan den hann sammanträda, sökte de holsteinskt
sinnade rudsherrarne åter upprifva beslutet i alliansfrågan, men deras
sträf-vanden strandade mot Horns fasta motstånd, och då Ryssland kort derefter
formligt anslöt sig till det wienska förbundet, låg brytningen mellan dess
och den svenska regeringens politik i öppen dag.
Den 1 september 1726 samlades, ständerna i Stockholm. Horn blef
landt-marskalk, och det holsteinska partiet besegrades fullkomligt vid både
talmans-och sekreta utskottsvalen. Frågan om bekräftelsen på regeringens beslut i
alliansfmgun uppväckte naturligtvis nya strider. Men oaktadt ifriga
bearbetningar från holsteinarne och de ryska och kejserliga ministrarnes hotelser
gillade sekreta utskottet anslutningen till den hannoverska alliansen, och
dagen derpå, dep 14 (25) mars 1727, undertecknades fördraget mellan
Sverige, England och Fraukrike. Ständerna biträdde några dagar derefter
beslutet. Det holsteinska partiet var fullständigt slaget, och dess tvenne
ledare träffades särskildt. Ej långt efter riksdagens början hade en
undersökning öppnats om Vellingks andel i konungens underhandlingar i Berlin 1722.
Han arresterades, en kommission tillsattes, och under ransakningen yppades
så svära anmärkningar mot Vellingk, att han den 26 april 1727 dömdes
att mista lif, ära och gods. Straffet mildrades af ständerna till lifstids
fängelse, men på vägen till Jönköping, som bestämts till hans förvaringsort,
afled han den 10 juli, 76 år gammal. Snart träffades äfven Cederhjelm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
