- Project Runeberg -  Sverige under partitidhvarfvet, från år 1718 till år 1809 /
60

(1879) [MARC] Author: Rudolf Tengberg, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

synes hafva varit en anhängare till hertigen af Holstein, anslöt han sig dock

1719 nära till Fredrik af Hessen, deltog med honom i ledningen af försvaret
mot ryssarne och var en ifrig främjare af förbundet med England.
Öfver-raskande ar derför att efter 1723 finna honom bland de ifriga holsteiname ■
och bland motståndarne till den hannoverska alliansen. Huru vida den om- !
ständigheten, att ryska kejsarinnan 1725 återgaf ett hans slägt tillhörigt gods

i Liviand, härtill kunnat medverka, må leranas derhän. Han dog 1732.

Sven Lagerberg, född i Vestergötland 1672 och son af en
häradsböf-ding, som 1687 upphöjdes i adligt stånd. Äfven han hade börjat sin bana
såsom krigare och varit én-af Karl XII:s följeslagare i Turkiet, men då han

1720 utnämts till president i statskontoret, visade sig snart den forne
karolinen såsom en synnerligt skicklig embetsman. Sannolikt af fruktan for
konungens envåldsplanér närmade han sig 1723 det holsteinska partiet, förde
vid riksdagen detta år med klokhet och måtta landtmarskalksstafven och
rostade, sedan han 1723 inkommit i rådet, mot den hannoverska alliansen.
Som han dock »aldrig varit egentlig partiman», blef han utan svårighet
försonad med Horn. Friherre 1719, grefve 1731, död 1746.

Den inre utvecklingen 1718—1738.

Återblick. — Finland efter den stera ofreden. — Tillståndet i det tifriga Sverige. — Merkantil$ys1n*t
— Alströmer.

Innan vi gå vidare i framställningen af de politiska förhållandena, vilja
vi här taga en öfverblick af vårt fäderneslands ekonomiska utveckling efter]
enväldets fall, dervid för sammanhangets skull utsträckande betraktelsen till
den tidpunkt, då i och med Arvid Horns undanträngande äfven på detta
område nya förhållanden uppkommo. . t

Sveriges folk hade lidit outsägligt under de sista åren af Karl XIIs
lefnad, och harmen öfver den »förvägna egensinnighet, som fort verket
i djupare villervalla och forderf, än att det med menniskohand och förnuft
kunnat bringas till rätta igen», uttalade sig också eftertryckligen. Görtz
utpressningar hade utsugit allt, äfven der icke fiendens fot trampat. Och
efter konungens död härjades östra kusten af tsarens mordbrännare.

Svårast hemsökt var Finland, öfver hvilket »den stora ofreden» gått
som en ödeläggande brand. Nästan hela landet hade sedan 1714 varit
ocku-peradt af ryssarne, och blott i norr hade gränsen emellanåt varit
bestämd 1 mellan de krigförande makterna. Rysk generalguvernör var sedan
1717 grefve Gustaf Otto Douglas, en af Karl XII:s drabanter, som
blifvit fången vid Poltava och derefter gått i rysk tjenst, en rå och våldsam
man. Han bibehöll sin plats ända till fredslutet. Men ohyggliga
våldsbragder af den ryska soldatesken omtalas i stor mängd. Förvaltningsväsemlet
var stadt i fullkomlig upplösning. De flesta embetsmännen hade flytt öfver
till Sverige. Invånarne hade måst aflägga trohetsed till tsaren. Skogarna
sköflades för att lemna virke till ryska flottan, kyrkornas klockor och dyrbar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trsh5/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free