Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den belåtenhet med det nya lagförslaget som öfver allt visade sig och
en allmän längtan att ändtligen fa ett slut på det nära femtioåriga lagarbetet
bidrogo att göra granskningen kort. Endast när i följd af några
lagbestämmelser ståndens olika intressen kommo i strid med hvarandra, uppstod oro i
lägret. En gång blef striden så hård, att hela lagförslaget sväfvade i fara
att tillintetgöras. Det var vid öfverläggningen öfver bygningabalkens 23 :e
kapitel om jagträtten. I enlighet med förut gällande bestämmelser hade
kommissionen föreslagit, att all jagträtt fortfarande skulle tillkomma konungen
och adeln ensamma. De ofrälse stånden yrkade, att äfven ofrälse man skulle
få på sin egen mark jaga hare och småfågel. Striden blef af betydelse, då
härvid fråga uppstod om skattebondens eganderätt till sin jord, enär adeln
framträdde med det påståendet, att »lagen ej visste af annan jordegare än konung
och frälseman». Slutligen förenade man sig på riksdagens sista dag derom,
att det omtvistade kapitlet uteslöts ur lagen.
Denna blef derefter af ständerna förklarad för »en allmän, beständig
och orygglig Sveriges lag», stadfästes derefter af konung Fredrik den 23
januari 1736 och bestämdes att gälla från den 1 september samma år.
Dermed erhöll Sverige for första gången en för hela riket, land och stad,
gemensam lagbok, den som ännu i dag till hufvudsaklig del är gällande i Sverige
och Finland. I de tyska besittningarna blef den ej införd. I hvad mån den
samma bidrog till det svenska rättssystemets utveckling, tillkommer oss icke
att här utveckla. Det bästa, som kan sägas till dess berömmelse, är utan
tvifvel, att den i allt väsentligt var grundad på den urgamla svenska rätten,
att den blef »en ädel krona, som breder sig öfver stammen af det träd, som
kraftigt uppspirat ur de äldsta lagarnas frö».
Såsom ett uttryck af tacksamhet beslöto ständerna att prägla en medalj
i guld med Cronhjelms bild samt lemna exemplar af den samma åt honom
sjelf, hans hustru och barn samt åt lagkommissionens ledamöter. Detta var
det enda pekuniära erkännande den först nämde erhöll, temligen oansenligt,
om man jemför det med de vida frikostigare partibelöningarna under
frihetstiden. Kommissionens öfriga medlemmar erhöllo deremot vid följande
riksdag äfven en penningbelöning.
Crouhjelm afled den 3 juni 1737, året efter lagens utfärdande, 73 år
gammal. Lagkommissionen fortfor emellertid att vara permanent till 1780,
syselsatt med afgifvandet af lagförklaringar, men äfven med speciela
lagforbättringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
