Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herskande partiet, varnadt af föregående riksdags maktmissbruk, sökte med
hofsamhet ordna i synnerhet sekreta utskottets ställning till regering och
ständer samt hålla dess befogenhet inom lagliga gränser. Hattarnes
underlägsenhet visade sig äfven deri, att tvenne hofsamma mössor, Palmfelt och
Cedercreutz, utsågos att fylla de ledigheter som uppstått i rådet. Snart
gaf sig äfven oviljan mot krigets upphofsmän luft i rop om efterräkningar.
Sekreta utskottet fick i uppdrag att utarbeta och för stånden framlägga en
redogörelse för orsakerna till kriget, och regeringen lät fängsla Levenhaupt
och JBuddenbrock vid deras ankomst från Finland. Dessa voro de af allmänna
meningen utpekade offren, och hattarne sjelfva hade intet emot att låta dem
få plikta för hvad partiet brutit och att dymedelst från detta i dess helhet
af-vända den hotande stormen. Ett annat
medel att besvälja denna storm var
att leda opinionens oroliga böljor in i
tronföljdsfrågan, tygenom att taga
denna i sin hand hoppades hattarne
att åter blifva i stånd att beherska
ställningen. Så gjorde också partiet,
som småningom äfven växte i antal
och styrka på riddarhuset genom de
från kriget hemkomna officerarne.
Till tronen funnos flere
kandidater. Hertig Karl Fredrik hade vid
sin död 1739 lemnat sina anspråk i arf
åt en elfvaårig son, den förut nämde
Karl Peter Ulrich, kring hvilken
redan den levenhauptska härens ränker
vändt sig. På 1720-talet hade man
misstänkt konung Fredrik för att vilja
förskaffa sina hessiska slägtingar
tronföljden i Sverige, och från engelsk sida
föreslogs nu att välja hans broder prins Wilhelm af Hessen, men förslaget
understöddes icke ens af konungen. En tredje kandidat var pfalzgrefven
Christian IV, af samma ätt som nyligen regerat i Sverige; han var en
mycket begåfvad ung man och hade haft en svensk till guvernör. Slutligen
hade fråga uppstått om kronprinsen af Danmark, och med synnerlig ifver
omfattades tanken härpå af hans fader konung Kristian YL
Af dessa hade den först nämde, såsom förut berättats, redan på allvar
varit i fråga vid krigshären i Finland, och allmänna meningen i landet blef allt
mera stämd till förmån för den unge fursten, hvars val, enligt hvad man
trodde, skulle skaffa oss Finland åter och om hvars arfsrätt till kronan man
allmänt talade. Hattarne, som eljest voro mest böjda för den af Frankrike
förordade kandidaten, pfalzgrefve Christian, upptogo emellertid af beräkning
den holsteinske hertigens sak som sin egen Och bragte den i förening med de
Soerigts historia. V. 7
vjjOOQIC
74. Jakob Serenius
(1700-1776).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
