Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtskillige af deras anhängare underkastade sig. Flertalet samlade sig
emellertid på Norrmalmstorg och började skjuta på trupperna, hvarvid riksrådet
Adler-felt dödligt sårades. Nu fingo äfven trupperna order att anfalla. En del
vägrade, men Elfsborgs regemente, som anfördes af den djerfve öfverste
Lagercrantz, gaf eld, och från en annan sida aflossades tvenne med drufhagel
laddade kanoner, som spridde död och förödelse bland de tätt packade skarorna.
1 den vildaste förvirring upplöste sig dessa. Många af de flyende nedhöggos
med onödig grymhet, och mer än 3 000 togos till fångar. Så slutade detta af
oförstånd och missledd fosterlandskänsla förorsakade uppror, som plägat kallas,
»den stora daldansen», och regeringen var åter herre öfver hufvudstaden.
Dagen derpå, den 23 juni, samlades ständerna till tronföljarval.
Bön-dernes motståndskraft var nu bruten, och man valde enhälligt Adolf
Fredrik. Derpå följde ransakniugen med de fängna dalkarlame. De fleste
hemskickades, så snart deras socknar afgifvit en trohet sförsäkran och bedt om
deras benådning, men innan detta hunnit ske, hade många blifvit bortryckta
af en häijande farsot, som utbrutit i de öfverfylda fängelserna. De soldater
som deltagit i oroligheterna straffades med spö, och sex af ledarne, deribland
Schedin och Skinnar Per Andersson, dömdes till döden. Yrangel fick
lifs-tids fängelse, hvarifrån han dock 1751 benådades.
Nu gick äfven domen öfver de båda generalerne i fullbordan. Alla
försök att af ständerna utverka deras benådning blefvo fruktlösa i följd af
den allmänna upphetsningen som man ej vågade trotsa, och den 16 juli
föll Buddenbrocks hufvud. Levenhaupt lyckades natten före den till
hans afrättning utsatta dagen fly ur sitt fängelse, men blef åter gripen
och den 4 augusti halshuggen. Huru oduglig än Levenhaupt visat sig såsom
befålhafvare, var dock hans behandling utan tvifvel för sträng, och ännu mera
orättvist var förfarandet mot Buddenbrock. Emellertid hade nu ett
försoningsoffer gifvits för de olyckor hattpartiet dragit öfver landet, och för partiet sjelft
lyckades det derefter att temligen lindrigt undslippa den hotande
efterräkningen. Såsom ofvan är berättadt, hade sekreta utskottet fått i uppdrag att
utarbeta en berättelse öfver krigets orsaker, och då mössorna här hade
öfver-vigt, kunde man vänta, att de ej skulle försumma detta tillfälle att taga
hämd på sina fiender. Den hänsynslöse Serenius uppsatte också ett förslag
till en dylik berättelse, hvari hattarnes alla felsteg skoningslöst framdrogos.
Men mössorna egde ännu ej den sammanhållning som motpartiet och önskade
i allmänhet hellre att bilägga den förderfliga partisöndringen än att vinna
en seger, som åt denna blott skulle gifvit ökad styrka. Ej heller ansåg
man sig ega befogenhet att sätta sig till doms öfver hvad en föregående
riksdag beslutit, och i följd af allt detta inskränkte sig slutligen
utskottet till en i allmänna ordalag affattad berättelse, som ej gaf stånden
synnerlig upplysning om det verkliga sammanhanget. Mera skoningslöst blottades
väl af manufaktur- och handelsdeputationen det oförsvarliga sätt, hvarpå
hattame till partiändamål missbrukat understöden åt näringarna, men ej heller
denna sak ledde till några svårare efterräkningar. Då mössorna frivilligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
