Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vida det ej åter lyckades försäkra sig om en afgjord pluralitet inom rådet.
Detta var nämligen nu i hög grad ofulltaligt, då Erik Vrangel tagit afsked,
Adlerfelt, Palmfelt, Cederström och Lagerberg aflidit och äfven Karl
Gyllen-borg den 9 december 1746 gick ur tiden. De återstående måste ofta nog böja sig
för Åkerhjelms öfverlägsna personlighet, och om Bonde och Bjelke nu
åter-finge sina platser, var det fara värdt, att regeringsmakten helt och hållet
skulle glida ur hattarnes händer. Emellertid förstodo dessa att äfven denna
gång förhindra Bondes och Bjelkes återinträde i rådet, och vid jultiden 1746
lyckades det dem slutligen att genom en parlamentarisk öfverrumpling besätta
de lediga rådsplatserna på ett med deras önskningar öfverensstämmande satt.
Af de sex nya riksråden var endast ett, friherre V. L. Taube, ej en
afgjord hatt. Så mycket ifrigare
sådana voro deremot N. Palmstjerna,
friherre K. J. Stjernstedt och
friherre Fabian Vrede.
Alla tre hade börjat sin bana
såsom deltagare i Karl XII:s krig:
Palmstjerna hade derefter ingått i
fransk tjenst samt varit svensk
minister i Kjöbenhavn. Stjernstedt hade
blifvit landshöfding i Finland samt
under kriget varit en af de få, som
ådagalagt någon kraft och rådighet.
Vrede hade efter konungens död
tagit holsteinsk tjenst samt vid
riksdagarna uppträdt såsom en ledare
för den finska adeln på riddarhuset.
Genom grefve Klas Ekeblads och
friherre Anders Johan von
Höp-kens val öppnade slutligen
hattpartiet rådkammaren för tvenne af
sina yngsta, men äfven mest
lof-vande förmågor. Den förre var född 1708, den senare 1712, och ingendera
hade sålunda ännu uppnått en ålder af 40 år. Ekeblad hade väl beklädt
ministerposten i Paris, men Höpken hade blott innehaft en underordnad
plats i kansliet, och hans upphöjelse ansågs derfor såsom något oerhördt,
•då hittills äfven vid riksrådsplatsers besättande tjenstemeriter och ålder
plägat iakttagas. Ekeblad var en man af stor duglighet och af den
redbaraste karakter. Höpken åter var ett snille af första ordningen, om också ej
alltid såsom statsman höjd öfver sitt partis förvillelser. I framställningens
konst intager han en värdig plats vid sidan af Tessin, och i innehållets djup
•är han honom till och med vida öfverlägsen.
Genom riksrådsvalens utgång åter fullständigt herrar öfver
regeringsmakten, uppträdde hattarne nu med manlig bestämdhet mot Ryssland, men
86. Anders Johan von Höpken
(1712-1789).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
