- Project Runeberg -  Sverige under partitidhvarfvet, från år 1718 till år 1809 /
138

(1879) [MARC] Author: Rudolf Tengberg, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade konungen att tillsätta en tjenst, då hans egen utnämning blifvit
omintetgjord, skulle rådet ega rätt att med namnstämpelns tillkjelp utfärda fullmakt
nt den äldste på forslaget.

^ Naturligt var att alla dessa åtgärder af riksdagen, hvarigenom hofvets
förhoppningar om en ökad makt och om rådets förödmjukande på det mest
fullständiga sätt tillintetgjordes, skulle uppfylla konungen och ännu mer Lovisa
Ulrika med harm och förbittring. Ja, så lifligt verkade dessa känslor, att
Adolf Fredrik nu till och med förmåddes att uppgifva den sjelfständiga
hållning mot Kyssland, som han hittills satt en ära i att ådagalägga. Genom
grefve Adam Horn, som vid nyårstiden 1756 afgick på en beskickning till
Petersburg, lät han nämligen i hemlighet anhålla om kejsarinnan Elisabete
bistånd mot hattpartiet, dervid erkännande, hvad som förut med så mycken

stolthet förnekats från svensk sida,
att det förnämligast var genom henne,
som han kommit i besittning af sin
tron. Att Elisabet, hvars föregående
ovilja mot Adolf Fredrik i väsentlig
mån förorsakats af blotta misstanken,
att han eftersträfvade en större makt.
nu sjelf skulle vilja förhjelpa honom
dertill, var dock föga rimligt, och
hela följden af detta försök, hvarom
åtskilliga rykten snart spridde sig i
Sverige, blef, att förbittringen mot
hofvet ännu mer tilltog.

I samma mån spänningen
sålunda å ömse sidor växte, började
Lovisa Ulrika allt mer liängifva sig
åt tanken att genom en revolution
söka ernå, hvad som tydligen ej pu
laglig väg stod att vinna. I
synnerhet blef detta fallet, sedan ständerna genom sina åtgärder med afseende på de
kungliga barnens uppfostran äfven sårat hennes känslor såsom moder, och det
inflytande, hon utöfvade på sin gemål, var sådant, att denne åtminstone ej helt
och hållet motsatte sig hennes plauer. Till en revolution behöfdes emellertid
framför allt penningar, och för att anskaffa sådana lät drottningen genom en
af sina bröder i Tyskland pantsätta sina juveler, bland hvilka äfven befann sig
eu samling, som Tessin under förmälningshögtidligheterna i Berlin haft i
uppdrag att framlemna, och som Lovisa Ulrika i följd af det sätt hvarpå
öfver-lemnandet skett alltid betraktat såsom sin egendom.

Emellertid hade motpartiet fattat misstankar om denna sak, och den 6
april 1756 anhöll sekreta utskottet hos konungen att få företaga en inventering
.af de rikets juveler, som till begagnande blifvit öfverlemnade åt hans gemil.
Drottningen förklarade emellertid, att hon ej ämnade underkasta sig en dylik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trsh5/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free