Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekännelse hvaraf följden blef, att Brahe den 25 juni togs i fångsligt förvar.
Om sin vän och välgörare Hård kunde han deremot ej förmås att meddela några
upplysningar, tills dennes andel i sammansvärjningen den 27 juni röjdes genom
Stålsvärds bekännelse. Då hade likväl Hård redan räddat sig genom flykten.
Åt den gjorda upptäckten drog man ej i betänkande att gifva den största
möjliga offentlighet. Den 25 juni mottogo ständerna af kommissionen
underrättelse derom, och genom riksdagstidningen af samma dag tillkännagafs för
allmänheten, att en anläggning varit å bane att »med väpnad hand
öfver-raska riksens ständer och med våld göra ändring uti lagar och regeringssätt».
Öfver hela riket hölls en tacksägelsegudstjenst, och tillika föreskrefs, att en
lylik skulle till minne af frihetens räddning allt framgent firas på
midsommarsdagen. Sammansvärjningens upptäckare erhöllo af ständerna frikostiga
belöniugar: Creutz upphöjdes till öfverste, och Schedvin hugnades med
adel-jkap, löjtnantsfullmakt och 100 000 daler kopparmynt till inköp af ett.
fideikommiss. Mot deltagarne i sammansvärjningen rådde deremot en häftig
förbittring som ännu mer ökades, då det upptäcktes, att skrifter, innehållande
lppmaningar till ett nytt daluppror, införts från Norge, der Erik Yrangel
fortfarande uppehöll sig. Utan rast och utan förbarmande fortsatte kommissionen
dna undersökningar. Den 29 juni 1756 fördes Angel till rosenkammaren, och Puke
anderkastades då å nyo tortyr; äfven mot Horn och Brahe ifrågasattes att
an-rända ett likartadt förfaringssätt. Mot den sist nämde var förbittringen i
synnerhet häftig på grund af den ofvan omtalade patrontillverkningen, som
an-jågs bevisa mordiska afsigter. Att han haft kännedom om Hårds och Horns
revolutionsplan kunde dock aldrig fullständigt styrkas, men icke dess mindre
dömdes han den 16 juli jemte Horn, Stålsvärd, Puke, Ernst Angel, Mozelius,
Christiernin och underofficeren Escholin att mista lif, ära och gods. Ständerna
stadfäste domen utan att låta sig bevekas af de böner, hvarigenom de
Utdömde eller deras anförvandter sökte utverka en lindring i straffet. Den 23
juli blefvo Brahe, Horn, Puke och Stålsvärd afrättade på den öppna platsen
framför Riddarholmskyrkan ej långt från det hus, der kommissionen hade
sina sammanträden, och den 26 juli öfvergick samma öde de fyra öfrige. Hård
och Vrangel dömdes, ehuru frånvarande, att mista lif, ära och gods. En
förrymd handlande Hellberg och en löjtnant Sahlefelt, hvilka i Dalarna utspridt
de nämda upprorsskrifterna, blefvo äfven dömda till döden, och en mängd
indra personer, som varit invecklade i sammansvärjningen eller på annat sätt
ådragit sig det herskande partiets misshag, fick uudergå mer eller mindre
svåra straff, såsom fängelse, vatten och bröd, spöslitning och landsflykt.
Under allt detta var konungens och drottningens ställning ytterst
pinsam. Med vanmäktig sorg och förbittring måste de bevitna det hårda
öde som drabbade deras vänner, och då misstankarna naturligtvis äfven
vände sig mot deras personer, hade de tillika för egen del skäl att befara det
värsta. Den 28 juni lät konungen i hopp att härigenom kunna blidka den
allmänna förbittringen förmå sig att till rådet aflemna en skrifvelse hvari han
förklarade, att den upptäckta »vederstyggliga» stämpliugen vore ett verk af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
