Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personer, som begagnat sig af den »mindre sammanstämning», som varit
mellan honom och rådet, men tillika erkände sig hafva farit vill samt
lof-vade att »hädanefter och allt framgent styra riket efter dess besvurna
grundlagar». Denna förödmjukelse fredade honom dock ej från vidare obehag. Val
lyckades ej kommissionen leda i bevis, vare sig att han eller drottningen haft
någon del i det misslyckade revolutionsförsöket, men af de anklagades
bekännelser framgick likväl, att Lovisa Ulrika förehaft åtskilliga stämplingar
mot regeringssättet, och med anledning häraf afgaf kommissionen till sekreta
utskottet en berättelse, hvari drottningen framstäldes såsom den egentliga
själen i alla de upprorsplaner som varit å bane. Då emellertid hattarne ej
vågade eller ville skrida till en sådan ytterlighet som konungens afsättning,
kunde ej heller mot drottningens person några våldsamma åtgärder gerna
företagas. Alldeles onäpst ville man dock ej låta henne undkomma, och efter
åtskilliga öfverläggningar bestämde man sig slutligen för att låta presteståndei
på sitt embetes vägnar uppsätta en allvarsam förmaningsskrift, hvilken den
4 augusti meddelades
henne af erkebiskop Henrik
Benzelius och biskop
Troi-lius i Vesterås.
Ehuru meningen,
susom nämdes, ej var att
beröfva Adolf Fredrik
kronan, ville dock riksdagens
ledare ej lemna
obegag-nadt det tillfälle, som nu
120. Minnespenning öfver hofvets misslyckade revolutionsförsök 1756. syntes erbjuda sig, att för
»Friheten [iirj bcstftndande. — Ät Gud, den gode och store, n
som afvärjt Sveriges olyckor [iiro] offentliga t&cksiigelser med I ram Liden aiSKTtiCka UO-
urliga böuefestcr påbjud... li«, n0m från alla försök att
utvidga sin makt. Den 5 augusti 1756 meddelade kommissionen sekreta utskottet
en berättelse om konungens förhållande till de upptäckta stämplingarna; den
stora sekreta deputationen till hvilken saken hänvisades uppsatte med
anledning häraf en så kallad riksakt, hvilken torde kunna anses såsom en af
de märkligaste statshandlingar, som något lands historia har att förete. Att
konungen ej velat taga någon »direkt» del i drottniugens revolutionsplauer
erkännes väl, ehuru med det skymfliga tillägget, att »äfventyret mer än
något annat varit orsaken» dertill. Men det oaktadt förklaras, att han genom
att söka hindra verkställigheten af rådets beslut, genom sina försök att
uppvigla bondeståndet, genom sin medvetenhet om drottningens brottsliga
planer brutit mot sin ed och försäkran, samt att ständerna följaktligen voro
»berättigade att upplösa det band, som förenar öfverhet och undersåtar».
Emellertid ville dock rikets ständer denna gång låta bero vid lindrigare
utvägar, liksom de af tillgifvenhet för konungen och af hänsyn till de
kungliga barnen »icke velat förfara med hennes inaj:t drottningen så, som Guds
och verldslig lag eljest .gåfvo dem rätt till». »Men — heter det vidare —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
