Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjd, att fäderneslandets hela välfärd kunde anses hotad. Under dessa
förhållanden kunde de maktegande klasserna så mycket mindre känna sig
villiga att uppoffra det bestående samhällsskicket, som Lovisa Ulrikas ränkfulla
hersklystnad gjorde det sannolikt, att en utvidgning af konungamakten snart
skulle leda till ett fullständigt envälde, och ett envälde under en konung så
föga konungslig som Adolf Fredrik för visso ej innebar något lockande. Genom
att göra sig till lagens och frihetens förkämpar hade också hattarne
uppsvingat sig till en större maktfullkomlighet än någonsin. Den onödiga
grymhet, hvarmed de befläckade sin seger, skadade dock deras anseende, och de
medel, genom hvilka de gent emot konungen sökte befästa den fria
författningen, kunna ingalunda anses lyckliga.
Hattrådets regering. — Pommerska kriget (1756—1762).
Roningens vanmakt. — Efcoatmiska svårigheter. — Sverige inblandas i det qjn&riga kriget. — 1757
An filttåg. — Rasen ifverbefllhafvare i stillet Hr Ungern-Sternberg. — Stralsnnds blockad, vintern 1758. —
Stimplingar i Dalarna. — Hamiltons filttåg, sommarn 1758. — Lantingshansen IfverbefXlhafrare. — 1759 eck
1760 ån flittåg. — Stlnderna sammankallas. — Ehrensvlrd tffverbefllhafvare ock krigakindelserna 1761—1762.
Icke ens under konung Fredriks regering torde konungadömets sak varit så
djupt sjunken som under tiden närmast efter 1755—1756 års riksdag.
Konunga-värdigheten var nu ej blott genom sin innehafvares personlighet, utan genom
lagar och författningar nedsatt till endast och allenast en statsdekoration.
Såsom sådan ansågs den dock fortfarande behöflig, ty det svenska folket
fast-hängde allt för mycket vid den institution, under hvars skyddande hägn det
under århundraden fått njuta lag och rätt, för att ej dess konungskhet skulle
behöft tillfredsställas — åtminstone genom en kunglig namnstämpel. Första
gången, som man under Adolf Fredrik finner, att denna blifvit använd, var
den 10 februari 1757, men sedermera inträffade detta ofta. Den lust,
hvarmed konungen strax efter sin tronbestigning egnade sig åt regeringsärendena,
var nu också förkoluad, och genom att försumma sina pligter nedsatte han
ytterligare sitt embetes anseende och betydelse.
Men oaktadt det obestridda välde, hvaråt riksråden sålunda kunde glädja
sig, var dock deras ställning ganska bekymmersam. Det yttre motståndet
mot hattpartiet och dess högsta förtroendemän hade väl blifvit kufvadt, men
följderna af alla de missgrepp, hvartill partiet under sitt snart tjuguåriga
välde gjort sig skyldigt, voro dermed ej undanröjda och hotade nu att blifva
segervinname öfvermäktiga. Då den befarade missväxten snart blifvit en
sorglig verklighet, blef det nödvändigt för regeringen att i utlandet söka
uppköpa spanmål, men i följd af den förvända bankhushållningen fans ej tillgång
på redbart mynt, och knapt hade riksdagen afslutats, förrän omöjligheten af att
på främmande botten skaffa det svenska pappersmyntet något förtroende så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
