Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla vänner, hattråden, tillfredsställa sin ränklystnad och befordra sin
uppkomst.
Såsom mössornas och hofpartiets gemensamme kandidat till
landtmar-skalksstafven uppträdde grefve Adam Horn, från det föregående bekant genom
sin beskickning till Ryssland; men rådet hade genom att hemkalla Fersen
från kriget förstått att uppställa en medtäflare, hvars namn ännu en gång
var i stånd att förena det söndrade hattpartiet, och Fersen blef också med
temligen stor öfvervigt utsedd till landtmarskalk. Äfven vid valen till
sekreta utskotten segrade hattarne, denna gång till och med i presteståndet.
Hvad som först bragte jäsningen till ett utbrott var den så kallade
kapitasaken eller frågan om de adliga officerare, som utan tjenstledighet
lemnat krigshären för att deltaga i riksdagen. Dessa hade vid sin hemkomst
blifvit fullständigt afskedade af regeringen, men hade hos konungen funnit
ett för honom föga hedrande medhåll, och då det blef tydligt, att alla de
missnöjde på riddarhuset skulle åtaga sig deras sak, hade rådet för att besvärja
stormen måst lofva att återgifva dem deras embeten. Icke dess mindre bragte
denna sak riddarhuset i harnesk mot regeringen; det förklarade att de
afske-dades handlingssätt varit berättigadt samt nödgade genom en högtidlig be
skickning regeringen att återgifva dem deras embeten. Att ofrälse stånden,
som hade en annan uppfattning af en krigares skyldigheter, beslöto, att hela
denna fråga skulle hänvisas till sekreta deputationen, blef då ej af synnerlig
betydelse, och saken fick slutligen bortdö utan att vid denna riksdag hafva
erhållit en verklig lösning.
Emellertid grep förbittringen mot rådet allt mer omkring sig, och i
början af december ansåg Pechlin stämningen tillräckligt bearbetad, for att
ett afgörande slag skulle kunna vågas. Den 5 i denna månad inkom han
nämligen till riddarhuset med en skrifvelse, hvari han under uppvisande af
alla de olagligheter, som regeringen sedan förra riksdagen tillåtit sig, begärde,
att en stor deputation skulle nedsättas för att pröfva grundlagarnas rätta förstånd
samt det sätt hvarpå de tillämpats. Så stor var också vid denna tid landtpartiets
öfvervigt, att rådets vänner ej vågade motsätta sig deputationens nedsättande,
utan blott sökte utverka, att den samma skulle blifva en vanlig stor sekret
deputation, i hvilket fall den till en väsentlig del skulle kommit att bestå af
sekreta utskottet, inom hvilket regeringen egde åtskilliga anhängare. Men
af samma skäl yrkade Pechlin, att deputationen skulle blifva en särskild
deputation, hvars medlemmar skulle utses genom särskilda val, och denna
mening segrade också hos adel, prester och bönder.
Innan deputationen hunnit träda i verksamhet, inträffade emellertid
julhelgen, under hvilken ständerna afbröto sina arbeten, och det rådrum som
härigenom vans öppnade för hattarne en möjlighet att besvälja den hotande
stormen. Nu liksom efter det finska kriget sökte de rädda partiet genom
att uppoffra vissa af dess medlemmar, och i detta syfte inläto sig det franska
sändebudet d’Havrincourt, samt Fersen på en underhandling med Pechlin.
Denne, ehuru nu förbunden med hofvet, önskade dock ingalunda en utvidg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
