Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars mål skulle vara enväldets införande. Hela foretaget, hvari på sin höjd en sex
hundra bönder deltogo, var en obetydlighet och upplöste sig snart till intet, men
hos mössorna, som ej voro okunniga om, att deras hänsynslösa åtgärder
framkallat ganska mycken ovilja, uppväckte det ej blott lifliga farhågor, utan äfven
en önskan att våldsamt undertrycka allt vidare motstånd. Redan i sekreta
utskottet sattes i fråga att utnämna en kommission för att ransaka ej så mycket
öfver sjelfva upproret som öfver det missnöje, som på åtskilliga håll yppat sig
mot ständernas åtgöranden. Utskottet nöjde sig dock till sist med att föreslå
nedsättandet af en utomordentlig hofrätt, men de tre ofrälse stånden beslöto,
att dessutom en ständernas kommission borde bildas för att undersöka, om
Hofman haft några förbindelser med hufvudstaden, och åt detta beslut sökte
de gifva verkställighet, innan adeln ännu yttrat sig derom. Genom att
tillsvidare förhindra, att några adliga ledamöter fingo deltaga i kommissionen,
lyckades emellertid Fersen åstadkomma, att denna såsom ofullständig ej kunde
träda i verksamhet, men så häftig var den spänning som härigenom
framkallades, att man slutligen å ömse sidor fann rådligast att gifva efter. De
ofrälse stånden förklarade nämligen, att kommissionen blott skulle komma att
-syselsätta sig med upproret, och på detta vilkor medgaf adeln i böljan af juni
1766 dess nedsättande. Sedan Hofman i Borås blifvit förhörd af den
utomordentliga hofrätten, öfverlemnades han till kommissionen i Stockholm, men
ehuru han på båda ställena underkastades tortyr, kunde det dock ej uppdagas,
att han haft några förnämare medbrottslingar. Slutet på hela saken blef,
att han sjelf jemte tvenne af sina anhängare afrättades och att tretionio af
de öfriga deltagame i upploppet blefvo på annat sätt straffade.
Under det de segrande mössorna genom räfsterna med vexelkontoren
läto sin band falla tungt öfver de män, hvilka mer än andra syntes dem på ett
brottsligt sätt hafva vändt sig de hittills följda hushållningsgrundsatsema till
godo, försummade de ej heller att lägga i dagen sitt ogillande af sjelfva systemet
Ett uttryck häraf var den hyllning, som på hösten 1765 bevisades Samuel
Åkerhjelm, hvilken 1745 förgäfves motsatt sig det ödesdigra beslut, hvarigenom
banken befriades från skyldigheten att invexla sina sedlar. Till vedennäle
af sin erkänsla »för det redliga nit och de trogna råd, han för rikets
upprätthållande visat och gifvit», läto nämligen ständerna öfver honom prägla en
minnespenning samt erbjödo honom dessutom att åter inträda i rådet, hvilket
anbud han dock afböjde. På ett ännu tydligare sätt bröts stafven öfver
hat-tames penninghushållning i en ny berättelse, som af bankodeputationen
utarbetades mot slutet af år 1765 och hvari den mest skoningslösa förkastelsedom
uttalas öfver det sätt, hvarpå regering, sekreta utskott, bankodeputationer ock
bankofullmäktige allt ifrån 1738 låtit sig vårda om bankens angelägenheter.
Då denna berättelse i februari 1766 föredrogs för sekreta utskottet, trädde
Axel von Fersen modigt inom skranket till sitt partis försvar, och då han ej
kunde förhindra, att berättelsen fick gå till stånden, ingaf han till adeln ett
betänkande, hvari han djerfb bekämpade dess påståenden. Detta steg hade
dock lätt kunnat stå honom dyrt. Det sekreta utskottets mössor, i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
