Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturligtvis skulle mössornas seger äfven komma att inverka på den
yttre politiken. Af gammalt hade de hållit på Englands vänskap och ifrat
mot beroendet af Frankrike, och sedan det nya rådet kommit i besittning af
makten, afslöts också den 5 februari 1766 ett förbund med England. Ännu
skulle dock förbundet med Frankrike anses gällande, men då de nya
makt-innehafvarne for att visa sin sjelfständighet ej formligen underrättat franska
sändebudet om den engelska underhandlingen, tog sig Frankrike häraf
anledning till en brytning, hvaraf följden blef, att penningunderstödets vidare
utbetalande instäldes.
Den makt, hvars vänskap blef sjelfva hörnstenen i mössornas politiska
system, var emellertid ej England, utan Ryssland. Under Arvid Horns tid
hade det egentliga syftet med mössornas statskonst varit att häfda rikets
sjelfständighet, vare sig denna hotades från rysk eller fransk sida, och deras
förkärlek för England hade förnämligast haft sin grund deri, att denna makts
vänskap bäst syntes dessa låta förena sig med en sjelfständig svensk
statskonst. Första gången, mössorna trädde i en verklig förbindelse med
Ryssland, var efter freden i Åbo (1743), men det öfvermod, som det ryska
hofvet då lade i dagen, förmådde dejn snart att åter afstå från denna
farliga vänskap. Annorlunda blef förhållandet, sedan Katarina II (1762)
uppstigit på Rysslands tron. Ej nöjd med att bekämpa hattpartiet, ville
hon äfven skaffa sig ett eget svenskt parti; England, som föga brydde sig
om Sveriges inre förhållanden, gick henne härvid ej i vägen, och de män,
hvilka nu ledde mösspartiets rådslag, ryggade ej tillbaka för att göra sig till
den ryska sjelfherskarinnans vapendragare eller — soldenärer. Så kom
Ryssland under de nya mössornas tid att intaga samma ställning till vårt land som
Frankrike under hattarnes. Ostermann uppträdde öppet såsom det herskande
partiets ledare, och i det betänkande, som sekreta utskottet uppsatte till
rättesnöre för den utländska politiken, ålade det regeringen att »i alla politiska
mål visa ett fullkomligt förtroende för Ryssland». En närmare förbindelse med
England nämdes väl äfven såsom eftersträfvansvärd, men först i andra hand och
egentligen blott om den kunde inbringa riket penningunderstöd, hvarpå den
ryska beskyddarinnan visade sig långt mindre frikostig än på mutor åt enskilde.
En följd af den öfverenskommelse, som 1765 träffats mellan Ryssland
och Danmark, blef, att Sveriges förhållande till den sist nämda makten äfven
under mössornas välde blef vänskapligt. Det danska hofvet hade, såsom förut
är omtaladt, vid denna tid ett särskildt önskningsmål att genomdrifva i
Sverige, nämligen med afseende på äktenskapsaftalet mellan prins Gustaf
och Sofia Magdalena, hvars fullbordande i Danmark betraktades såsom en
hederssak. Den egentliga svårigheten härvid var den motvilja, som det svenska
konungaparet hyste mot denna förbindelse och som de äfven lyckats bibringa
den tillämnade brudgummen; både hattar och mössor önskade nämligen
giftermålet, ehuru Scheffer för att behaga drottningen 1763 gjort ett försök att
förmå det danska hofvet att frivilligt afstå derifrån. Det oaktadt hoppades
Bernstorff i det längsta, att hattarne, hvilkas verk förlofningen egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
