Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu blef deras och ej konungens tjensteman. För öfrigt skulle de dock ej få
inblanda sig i embetsutnämningar, utom då rådsprotokollens granskning
der-till gaf anledning; men deremot afsade de sig ej sin befogenhet att upptaga
besvär öfver regeringens utslag i öfriga civila mål och justitieärenden. Det
märkligaste i den nya lagen var dock föreskriften, att för hvarje
framtida förändring af grundlagarna skulle erfordras ej blott alla fyra
ståndens samtycke, utan äfven att frågan varit hvilande från en riksdag till en
annan. Huru lämpligt ett dylikt stadgande under vanliga förhållanden än
skulle varit, förefaller dock dess fastställande på en tid, då man allmänt
erkände, att en genomgripande omdaning af statsskicket vore af behofvet
påkallad, något egendomligt, och för att förstå, i hvad afsigt det tillkommit,
behöfver man i sjelfva verket blott veta, att det var från Ryssland, som
forslaget dertill hade utgått. Den ryske utrikesministern Panin kallade till
och med genomdrifvandet af detta stadgande för »sitt lifs största framgång».
Den lust att nedsätta konungens myndighet, som ständerna lagt i dagen
genom betänkandet om lagarnas verkställighet, röjde sig för öfrigt äfven i
andra deras åtgärder vid denna riksdag. Så förekommo äfven nu exempel
på, att de inblandade sig i befordringsfrågor, och detta oaktadt ej blott
betänkandet om lagarnas verkställighet, utan äfven en riksdagsskrifvelse från
augusti 1765 erkänt det obehöriga häri. Så utnämde sekreta utskottet utan
konungens hörande riksrådet Ribbing till guvernör för prins Fredrik Adolf,
och för att bereda friherre Joakim von Duben, hvilken såsom affälling
från hofpartiet var konungaparet synnerligt förhatlig, en plats i rådet gåfvo
ständerna Törnflykt tjenstledighet för sjuklighet samt uppförde Diiben ensam
på förslaget. Då han fem gånger förut varit föreslagen, var detta
förfaringssätt visserligen öfverensstämmande med betänkandet om lagarnas
verkställighet, men denna lag hade då ännu ej blifvit af regeringen utfärdad.
En sak, för hvilken mössorna dock förtjena allt erkännande, var, att de,
äfven sedan de sjelfva kommit till makten, blefvo trogna de grundsatser med
afseende på tryckfriheten, till hvilka de under sin strid med hattväldet hade
bekänt sig. Genom den stora deputationen utarbetades nämligen nu en
tryckfrihetslag, som antogs af ständerna och den 2 december 1766 efter
riksdagens upplösning erhöll kunglig stadfastelse. Derigenom afskaffades censuren
utom med afseende på teologiska skrifter, hvilka, innan de trycktes, skulle
granskas af närmaste konsistorium. I alla öfriga ämnen fingo sålunda böcker
fritt utgifvas, men med laga ansvar för författaren eller, om denne ej kunde
upptäckas, för boktryckaren, derest arbetet sårade sedligheten eller innehölle
angrepp mot den rena evangeliska läran, klander af de gällande grundlagarna
samt smädelser mot konungen och det kungliga huset, rådet, riksdagen,
främmande regenter, rikets embetsmän och enskilda medborgare. Äfven
offentliggörandet af embetsverkens, riksdagens och dess deputationers samt rådets
protokoll utom i hemliga utrikes ärenden medgafs, och för att gifva alla dessa
bestämmelser så mycket större fasthet förklarades den nya lagen vara af grundlags natur.
Äfven denna riksdags slut påskyndades genom ståndstvister, hvilka nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
