Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
©verksamhet (»inaktivitet»); och denna förklaring blef samma dag meddelad
rådet. Detta ovanliga steg förmådde dock lika litet som den hotande
sinnesstämningen i hufvudstaden nedslå riksrådens mod, men då de den 19 december 1768 —
den 18 var en söndag — beredde sig att göra konungen en ny föreställning
oiii olagligheten af hans tronafsägelse, infunno sig öfverstarne för gardet
och artilleriet, Fersen och Karl Ehrensvärd, och meddelade, att de ej kunde
ansvara för sina trupper; efter dem kommo justitiekansleren, kanslikollegiet
och nedre justi tierevisionen med förklaring, att de ej längre kunde utöfva
någon verksamhet, och slutligen gaf statskontoret tillkänna, att det ej ansåg
sig berättigadt att på rådets befallning utanordna några statsmedel. Då
insågo omsider riksråden fruktlösheten af ett fortsatt motstånd och samtyckte
till riksdagskallelsen, hvarefter konungen den 21 december infann sig i
rådet och, under uttalande af sin tacksamhet mot försynen som så styrt allting,
att han nu åter med förnöjelse kunde föra sitt kungliga regemente, återtog
regeringen.
Någon verklig försoning kom dock ej härigenom till stånd. Vid sin
underkastelse hade rådet förklarat, att det genom olagligheter blifvit tvunget
till eftergift. Genom att å trycket utgifva sina protokoll vädjade det
dessutom till allmänheten; å andra sidan stälde konungen sitt förhållande under
ständernas dom.
I sjelfva verket var det också på denna som allt berodde, och med större
lidelsefullhet än någonsin kastade man sig på båda håll in i förberedelserna
till riksdagen. Ehuru missnöjd öfver, att revolutionsplanen ej kommit till
utförande, försåg dock Choiseul hofvet och hattarne rikligt med penningar, och de
summor, hvarmed Rysslands, Danmarks och Englands ministrar understödde
mössorna, voro ej mindre betydande. Af båda de täflande partierna utgåfvos talrika
ströskrifter, som öfverbjödo hvarandra i hätskhet, och i en af dessa, kallad
»Upplysning för svenska folket om anledningen, orsaken och afsigterna med
urtima riksdagen 1769», läto mössorna till och med undfalla sig hotet, atten
förändring i det rådande systemet kunde föranleda ett anfall af grannarne.
I sjelfva verket var det fara värdt, att detta hot skulle blifva en verklighet.
Väl var Katarina II af de polska oroligheterna och det nu utbrutna
turkiska kriget för tillfället hindrad att verksammare ingripa i de svenska
angelägenheterna, men hon underhandlade dock med de tre makter, som hon
lyckats binda vid sin politik, eller England, Preussen och Panmark, om ett
gemensamt uppträdande till skydd för det svenska statsskicket, och Danmark
som hade friare händer började på våren 1769 starka rustningar både till
sjÖ3 och till lands. Hvad som gjorde dessa företeelser ännu betänkligare var,
att rådet, stödjande sig på den senaste riksdagens beslut, att ständerna 177U
skulle sammanträda i Norrköping, oaktadt konungens kraftiga motstånd
beslöt, att iifven den urtima riksdagen skulle hållas på denna ort, som ej
egde något skydd mot en utländsk flotta. Så mycket verkade dock denua
tvist, hvaröfver allmänheten genom handlingarnas tryckande äfven gjordes till
domare, att rådet beslöt utrusta lika många krigsskepp som Danmark. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
