Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyra sändebuden ej anständigtvis kunde utföra sin afsigt, och denna sak jemte
underrättelsen om, att äfven Ryssland börjat rusta, blef för rådets
motståndare blott en maning att så mycket skyndsammare söka bringa
regeringsmakten i andra händer. Sekreta utskottet afvaktade sålunda ej ens den vanliga
granskningen af rådsprotokollen, utan öppnade genast med leduing af de på
trycket utgifna handlingarna en undersökning angående rådets förhållande.
Endast den oböjlige Reuterholm ingick i ett verkligt svaromål på utskottets
anmärkningar, hvilka förnämligast lade riksråden till last, att de med konungens
uteslutande sökt tillegna sig regeringsmakten, att de nedsatt en olaglig
domstol, att de i rådsprotokollen infört förklenliga yttranden om konungens
person samt att de tillåtit sig obehörig inblandning i riksdagsmannavalen. t)e
öfriga riksråden underkastade sig stillatigande sitt öde eller sökte bevisa,
att de ej haft del i de öfrigas förseelser. Den 12 maj 1769 fattade utskottet
sitt beslut som innehöll, att alla rådets tjenstgörande ledamöter med undantag
af Hjärne, den i Pommern frånvarande Lieven och Vallvijk, hvilken sist
nämde efter den 15 december 1768 skilt sig från sina partivänner, borde
såsom ovärdiga ständernas förtroende beröfvas sina erabeten. Samtliga
stånden gillade betänkandet den 23 maj 1769, och sålunda blef vo på en gang
Frie-fendorlF, Horn, Lagerbjelke, Kalling, Hermelin, Gyllenstjerna, Reuterholm,
Funck, Ribbing och Diiben utstötta ur rådet. l>e Geer hade aflidit kort före
riksdagen och Lagerberg, innan den stora tvisten kommit till utbrott. Denna
gang hade sålunda striden mellan konung och råd utfallit till den först
näm-des fördel, och segern gjordes ännu fullständigare derigenom, att ständerna
högtidligen betygade konungen sin tacksamhet, för utt han tagit det steg,
som af riksråden stämplats såsom olagligt. Äfven kronprinsen berömdes vid
samma tillfälle för den »ömhet, han visat för nationen och fäderneslandet»,
och konungens ende anhängare inom regeringen, riksrådet Hjärne, samt de
embetsverk, som ej »velat lyda en rådkammare utan konung», fingo likaledes
mottaga uttryck af ständernas bifall.
Vid de nya riksrådsvalen vunno liofvet och hattame en ej mindre
lysande seger. De genom dödsfall lediga platserna hade redan den 5 maj fylts
med Ulrik Scheffer, med justitiekansleren Erik von Stockenström samt
med prins Gustafs förre underguvernör och förtrogne vän, landshöfdingen i
Nyköpings län Nils Adam Bjelke.
Efter mössrådets störtande erbjödo ständerna de vid förra riksdagen
li-centierade riksråden att återfå sina platser, men endast Eke blad, som nu
åter blef kanslipresident, Hamilton och Rudensköld mottogo anbudet.
Bland dem som i stället utsågos märkes i främsta rummet presidenten i
kammarkollegiet Mattias von Hermansson eller den man, hvars oförfärade
motstånd mot den förra regeringen blifvit den närmaste anledningen till dess
fall. Han var för öfrigt bekant för sin skarpa och »lyckliga penna», som
under 1750-talets riksdagar ofta af hattarne blifvit använd mot hofvet. Nu
stod han så högt i dess förtroende, att det till en del var för att rädda
honom, som den annars så forsigtige Adolf Fredrik satt sin krona på spel. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
