Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämligen den verkställande makten både med afseende på inre och yttre
förhållanden tillhöra konungen, den lagstiftande makten riksdagen, dock så att
konungens samtycke äfven skulle erfordras for lagarnas förändrande. Konungen
skalle ej vara bunden af rådets samtycke utom med afseende på
lagskipnings-ärenden; riksråden skulle utses på sådant sätt, att konungen satte tre på
förslag, af hvilka ständerna utsågo en, och de skulle ej kunna afsättas, utan att
konungen och ständerna gemensamt dertill samtyckte. Konungen skulle e$
fa börja ett orättmätigt krig, och oni han af sina förbindelser med främmande
makter invecklades i krig, var det riksdagen, som egde att bevilja
krigsgärder. Ständerna skulle för öfrigt sammanträda hvart tredje år, och de
skulle ej blott ega att besluta om nya skatter, utan ock om statsregleringen
och hushållningen med banken. Deremot skulle de beröfvas all lagskipande
makt, och som en orygglig grundsats faststäldes, att ingen skulle kunna
dömas annat än af laga domstol och enligt laga rättegångsordning.
Tack vare dét ryskt-turkiska kriget, var tillfället att genomföra en
dylik förändring äfven i yttre hänseende synnerligt gynsamt, och det blef
det-ännu mera i följd af Frankrikes beslutsamma uppträdande. Ty då det på.
sommarn 1769 började se ut, som om ej ens det nämda kriget skulle
kunna-afhålla Katarina II från att i förening med Danmark söka på våldsamt sätt
undertrycka den svenska forfatningsreformen, gaf Choiseul öppet tillkänna,,
att ett anfall på Sverige skulle blifva signalen till ett allmänt europeiskt krig.
Men ty värr skulle det nu visa sig, att det misstroende, som Choiseul
och prins Gustaf hyst till riksdagens förmåga att åstadkomma eu förbättring
af samhällsskicket, varit blott allt för grundadt. Att en politisk
maktinne-hafvare, vare sig en furste eller en folkförsamling, frivilligt medgifver en
inskränkning i sin befogenhet, torde med skäl kunna auses såsom en historisk
sällsynthet, och svårare än eljest var det utan tvifvel att till något dylikt
förraå en myndighet, sådan som den då varande svenska riksdagen,- för hvars
flesta medlemmar en förändring af detta slag skulle medfört en uppoffring ej
blott af makt, utan ock af den vinst, som de utländska be3tickningsmedlen er—
bjödo* Härtill kom äfven, att ingen fans, som rätt egde vilja eller förmåga,
att leda sinnena till ett stort, fosterländskt beslut. Landtmarskalken, Fredrik
Axel von Fersen, hvilken härvid kunnat uträtta mest, var visserligen tillräckligt
skarpsynt att inse, att den bestående författnivgen led af åtskilliga brister,,
men vare sig orsaken var hans misstro mot den då varande konungafamiljen,,
eller att hans försigtiga natur tagit ett för starkt intryck af det blodiga öde, som
han sjelf 1756 varit med om att bereda dem, som då arbetade för en
utvidgad konungamakt — en verkligt god vilja att bidraga till författningens
ombildande synes han ej hafva haft, och säkert är, att han ej lade i dagen den
beslutsamhet och kraft, som det stora verket kräfde.
Till en början hade meuingen varit att omedelbart efter räfsten med
rådet bringa författningsfrågan å bane, men på Fersens råd beslöt man att
föret behandla de ärenden, som angingo statsverket och banken, och då detta
endast kunde ske på den plats, der bankens och statskontorets handlingar förvara—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
