Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>må för ringare stånd eller härkomst förskjutas», hade dock adeln, såsom
of-van är berättadt (s. 49), genom sina privilegier lyckats förbehålla sig rätt till
alla högre embeten. De ofrälse ståndens missnöje häröfver var så
mycket-häftigare, som adeln på grund af regeringsformen (se ofvan s. 31)
kunde-hindra och genom ett beslut af 1762 verkligen hindrade konungen från att
genom adlande bereda den ofrälse förtjensten möjlighet till befordran, och
dirådet 1770 från förslag till vicepresidentskapet i Abo hofrätt uteslöt tvenne
sökande på grund af deras ofrälse börd, uppstod en allmän förbittring. Protokollen,
angående denna sak utgåfvos genast undertiteln: »Ofrälse mäns sent omsider
tydligen förkunnade öde i anseende till deras befordringsrätt», samt
framkallade en mängd häftiga stridskrifter, och frågan blef nu vid
riksdagsmanna-valen ett medel att uppreta sinnena ej blott mot riksråden, utan ock mot det
parti till hvilket dessa räknades. En så afgjord öfvervigt i de ofrälse stånden
som 1765 vunno dock mössorna denna gång icke, men så mycket vigtigare*
blef derför, då ständerna den 13 juni 1771 sammanträdde, granskningen
af riksdagsfullmakterna. Under den upphetsning hvarunder valen
försiggått-hade nämligen oordningar förekommit, som gifvit anledning till, att åtskilliga
val blifvit öfverklagade, och då det ansågs, att stånden, äfven om besvären
blif-vit af kunglig majestät afgjorda, dock i sista handen egde att pröfva valens
giltighet, hade ej blott de hvilkas fullmakter voro omtvistade, utan äfven mångar
som ansågo sig orättvist uteslutna, infunnit sig vid riksdagen. Före
talmansvalen kunde emellertid ej någon pröfning af de omtvistade valen ega rum, och
fråga uppstod då, huru vida alla som infunnit sig skulle få deltaga i talmännens
utväljande. Mössorna, som ej utan skäl ansågo, att valen i allmänhet af
myndigheterna afgjorts till deras nackdel, yrkade att så skulle ske eller
ock att alla hvilkas val var omtvistadt skulle uteslutas, och med anledning
hiiraf uppstod en häftig partistrid, som hos presterne varade i flere dagar och
i borgarståndet till och med öfvergick till handgripligheter. Frågan afgjorde^
olika i de tre stånden, men hos alla segrade mössorna vid talmansvaletT
hos presterne dock blott med en rösis öfvervigt. Deras talman blef biskop
Forssenius i Skara, bönderne valde Josef Hansson och borgarne Sebaldt.
Det sätt, hvarpå den omedelbart derefter företagna pröfningen af valen
utföll, tryggade fullkomligt mössornas herravälde inom de ofrälse stånden;
der-emot visade utgången af landtmarskalksvalet, hvarvid Rudbeck besegrades af
hofpartiets och hattarnes kandidat, friherre Axel Gabriel Lejonhufvudy
att dessa här hade öfverhanden.
Medan partierna i dessa första sammandrabbningar mätte sina kraftery
hade konungen redan börjat utföra det försoningsvärf, hvartill hans
morbroder rådt honom, och hvilket, såsom vi veta, äfven öfverensstämde med det
, franska hofvets då varande önskningar. Genom att bemöta både hattar och
mössor med samma vänlighet sökte han allt från sin hemkomst lägga i
dagen, att han sjelf ämnade höja sig öfver den ensidiga partiståndpunkt, som
hofvet under hans företrädare plägat intaga; och ej nog dermed; sedan
Ver-gennes anländt och låtit hattarne veta, att Frankrike ej lika frikostigt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
