Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på den grund, som de genom konungaförsäkran hoppades kunna lägga, och
på sammanträden mellan de tre ståndens ombud rådgjordes ifrigt om denna
sak. En sammanstötning mellan riddarhuset och de öfriga stånden hade
också redan egt rum med anledning deraf, att adeln hittills fördröjt
utfärdandet af en instruktion för expeditionsdeputationen, som de andra
stånden antagit och som för framtiden skulle beröfvat ett stånd möjligheten
att äfven i privilegiefrågor motsätta sig hvad de öfriga beslutit, en sak,
hvars betydelse för den förestående striden om konungaförsäkran genast faller
i Ögonen. Under sådana förhållanden verkade den stora deputationens
förslag såsom den tändande gnistan i en mina. De ofrälse stånden antogo det
genast, men på riddarhuset, der det föredrogs den 17 oktober 1771, framkallade
det ett utbrott af gränslös förbittring. Med skärpa angreps den nya
inskränkning i konungens makt, som innebars i förbindelsen att oafbrutet regera,
men i synnerhet vände sig harmen mot de punkter i förslaget, som berörde
de adliga privilegierna, och man tvekade ej ens att öppet uttala, det adeln,
om så fordrades, borde »med värjan i hand» försvara detta arf från ärorika
förfäder. Det var i synnerhet medlemmar af hof- och hattpartiet från hvilka
angreppen utgingo, och det är sannolikt, att Sinclair kraftigt bidragit till att
underblåsa förbittringen; att äfven konungen för att bringa riksdagen i
förvirring skulle verkat i samma riktning har väl antagits, men ej kunnat
bevisas. Hvad de adliga mössorna angår, hade de gjort allt för att hindra sina
ofrälse partivänner från att uppväcka ståndsstriden, i hvilken de liksom
Oster-mann icke utan grund sågo en fara för hela samhällsskickets bestånd, men på
riddarhuset talade de nu i allmänhet for eftergift. Deras ord blefvo dock utan
verkan, och adeln beslöt att genom ett protokollsutdrag föreställa de öfriga
stånden, att förslagets antagande vore olagligt, emedan det innebure ändring
af grundlag, och hvaije sådan fråga enligt förordningen om lagarnas
verkställighet borde hvila från en riksdag till en annan. Ehuru detta var
temli-gen obestridligt, förnekades det dock af de ofrälse stånden, och då adeln
genom ett nytt protokollsutdrag sökte ytterligare styrka sin åsigt, erhöll den
samma den 27 november ett kärft svar som lät förstå, att saken redan genom
de tre ståndens beslut vore afgjord.
Då saken kommit till denna ytterlighet, beslöt konungen att äfven
till stånden utsträcka det medlarkall, som han redan åtagit sig med
afseende på partierna. I denna afsigt uppkallade han landtmarskalken och
de tre talmännen och höll till dem i närvaro af några bland riksråden ett
tal, hvari han i bevekande ordalag och med sin vanliga vältalighet förmanade
till enighet samt föreslog, att man under hans bemedling skulle söka
bilägga tvisten. Detta steg blef emellertid ej alls omnämdt i de ofrälse
stånden; på riddarhuset bragtes det väl på tal genom en interpellation till
landtmarskalken, men då denne förklarade, att han ej utan att hafva erhållit ett
formligt bemyndigande af ståndet kunde närmare redogöra för saken,
lyckades mössorna med bjelp af de egentliga hattarne genomdrifva, att hela
frågan fick förfalla. Konungen var emellertid ej sinnad att på detta sätt låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
