Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats. Det förra upptog i hufvudsak den finansplan, som den gamla
banko-deputationen strax före statshvälfningen hade framstält, men genom adelns,
presternes och böndernes beslut blef hela realisationsfrågan öfverlemnad åt
konungens godtfinnande. På statsutskottets forslag åtogo sig ständerna
till sin nästa sammankomst den förra riksdagens bevillning samt dessutom for
åren 1773—1776 en kronings- och begrafningshjelp. Det enda, som vållade
någon egentlig svårighet, var frågan om bränvinet. Borgarståndet antog
nämligen ett tillägg till bevillningsforordningen, enligt hvilket bränvinsskatten
skulle erläggas, äfven om konungen i anseende till realisationen eller en
hotande hungersnöd utfärdade ett allmänt bränvinsförbud. Adeln instämde häri,
men presterne och bönderne gjorde svårigheter. De förre gåfvo väl snart vika,
men bönderne* vägrade envist sitt bifall till förslaget, och det var endast
konungens bestämdt uttalade vilja, som slutligen kunde förmå dem till
eftergift. Slutet blef emellertid sålunda, att konungen uttryckligen tillerkändes
rätt att, när helst han så fann nödigt, utfärda det bränvinsförbud, som före
statshvälfningen synts så omöjligt att utverka. Emellertid var det
tvifvel-aktigt, huru vida statsverkets behof skulle kunna fyllas medelst de åtagna
bevillningarna, och då ständerna genom den nya regeringsformen förlorat
rätten att uppgöra statsregleringen och sålunda ej sjelfva kunde -tillse, att
inkomster och utgifter gingo i hop, fans ej någon annan utväg att möta en
möjligen uppkommande statsbrist än att gifva konungen en invisning på
banken. Som dennas förvaltning emellertid ansågs kräfva en viss hemlighetsfullhet,
fingo dock ’ ej stånden sjelfva vidtaga denna åtgärd, utan på konungens
begäran och med stöd af den nya regeringsformen öfverlemnades åt
banko-utskottet att derom på riksdagens vägnar besluta. Utskottet medgaf också
statsverket åtskilliga lättnader med afseende på de gamla bankolånens
betalande samt äfven nya förskott. Konungen hade dessutom begärt ett kreditiv
på 50 tunnor guld till statsbristens fyllande, och utskottet beviljade jemväl
kreditivet, men föreskref att det blott skulle få användas till rikets försvar.
Dagen efter sedan denna sak blifvit afgjord eller den 9 september 1772
upplöstes riksdagen.
Hvad som mer än något annat rättfärdigar revolutionen var det intryck,
den gjorde på Sveriges vrångsinta grannar. Yäl nödgades deras sändebud
i Stockholm af brist på förhållningsorder och penningar att blifva overksamma
åskådare af den förhatliga tilldragelsen, och då Gustaf i Petersburg lät
underrätta om revolutionen, svarade väl Katarina II blott, att hon hoppades, det
freden måtte kunna bibehållas. Men i bref till sina vänner gaf hon luft åt
sin förbittring; det gamla påståendet, att Ryssland i kraft af freden i Nystad
vore berättigadt att vaka öfver upprätthållandet af 1720 års regeringsform,
dykte åter upp; och det är fullt bevisligt, att hon ville förmå ej blott de makter,
som deltagit i 1769 års förbund, utan äfven England att jemte Ryssland
uppfordra Sverige att återställa den gamla författningen och, om detta ej hjelpte,
att hemsöka det med krig. På Danmarks medverkan kunde hon härvid med
säkerhet räkna. Det försök, som Struensee hade gjort att låta detta land intaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
