Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en sjelfständigare ställning i förhållande till Ryssland, hade snart
öfvergif-vits, och de män; som efter Struensees fall (januari 1772) ledde den danska
politiken, fikade så mycket ifrigare efter Katarinas bevågenhet, som hennes
son, innehafvaren af den holstein-gottorpska ättens rättigheter, storfursten Paul
snart skulle blifva myndig och i följd deraf tiden tillstundade, då den
slesvig-holsteinska frågan kunde erhålla sin slutliga lösning. Men ej blott
efter-gifvenhet for Ryssland, utan äfven fruktan för Gustaf III:s planer på Norge,
som ej*blifvit obekanta i Danmark, gjorde denna makt benägen för ett
fiendtligt uppträdande mot Sverige, och ehuru man från dansk sida på ett
temligen vänligt sätt besvarade underrättelsen om den svenska
statshvälfnin-gen, så företogos dock allvarsamma rustningar både i Kjöbenhayn och Norge.
Den af grannstaterna, som gjorde sig till språkrör för det gemensamma
missnöjet, var emellertid Preussen. Konung Friedrich II lade dock
ingalunda så stor vigt vid Sveriges försvagande som Katarina och de danska
statsmännen. Det svenska Pommern torde väl hafva retat hans roflystnad,
ehuru han nu förklarade, att detta lilla landstycke knappast kunde fresta en
yngre son, men hvad som i synnerhet uppväckte hans harm öfver
systersonens djerfva företag synes hafva varit oro för, att hans planer mot
Polen derigenom skulle störas. I samma dagar, som Sverige frigjorde
sig från det utländska beroendet, mognade nämligen frukterna af det
förbund, som Katarina och Friedrich den 11 april 1764 (se ofvan sidan 171)
hade ingått, i det Ryssland, Preussen och Österfike den 5 augusti 1772
afslöto det sorgligt ryktbara fördraget om Polens första delning. Detta
fördrag var i främsta rummet konung Friedrichs verk, och hvad som derför
nu framför allt låg honom om hjertat var att ostördt kunna bringa det samma
till fullbordan. Om Sverige i enlighet med 1769 års fördrag nu angrepes,
var det emellertid fara värdt, att följden häraf blefve ett allmänt europeiskt
krig, som möjligen äfven kunde menligt inverka på de polska
angelägenheterna, och derför önskade Friedrich ifrigare än någon annan, att
krigsfaran genom återställandet af 1720 års författning kunde undanrödjas.
Att skrämma härtill var meningen med de bref, som så väl Friedrich
sjelf som hans broder prins Heinrich med anledning af statshvälfningen
tillskref Lovisa Ulrika och Gustaf III. I de mörkaste färger målas i dessa
skrifvelser de olyckor, som statshvälfningen skulle medföra för Sverige. Friedrich
omtalar att Ryssland, Preussen och Danmark garanterat 1720 års
regeringsform och sänder för att bestyrka sina ord Lovisa Ulrika en afskrift af sitt
fördrag med Katarina från år 1769. ’Med illslug elakhet söker han göra
sannolikt, att svenska folket i det förestående kriget skulle öfvergifva sin
konung eller rent af utlemna honom till ryssarne; ja, han förespår att Gustaf
en dag skulle liksom Cæsar falla ett offer för lönmord, och hvarthän alla
dessa hotelser syftade blir klart, då man finner honom söka intala Lovisa
ririka, att det enda räddningsmedlet vore en underhandling om
återställandet af 1720 års regeringsform. När denna skriftvexling först började, befann
sig Lovisa Ulrika i Stralsund på hemresa från Berlin, dit hon i november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
