Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärde han sitt afsked. Redan innan han efter revolutionen tillträdde
kansli-presidentsembetet, hade han såsom rikskansliråd förvaltat det samma under
tiden mellan Ekeblads död och hattrådets fall. Ulrik Scheffer var mindre liflig,
mindre rik på ideer än sin äldre broder Karl Fredrik, men å andra sidan
äfven mindre obetänksam än denne. Enligt samtidas vitnesbörd var han tvart
om en kall och klok man, sparsam både i det offentliga och enskilda lilVet
samt i hög grad arbetsam, och om han också i sina yngre år, då han såsom
sändebud i Paris medverkade till Sveriges indragande i det sjuåriga kriget,
ej visade sig alldeles fri från sitt partis äfventyrliga krigslystnad, så framstod
han dock nu såsom en forsigtig och fredälskande statsman.
Karl Fredrik Scheffers föregående lefnadsöden känna vi redan. Han
ingick ej i den nya rådkammare som bildades efter statshvälfhingen, men blef
det oaktadt den, som till en böljan mer än någon annan gaf riktning åt
Gustaf Illa inre styrelse. Af natureu utrustad med den lifligaste
inbillning?-kraft, var b an outtömlig på nya förslag, h vilka, om de också stundom ej voro
så välbetänkta, dock alltid buro vitne om hans nit för konung och fosterland.
Vid embetens bortgifvande vägde hans råd synnerligt tungt, och allt emellanåt
företog han resor i landet för att erhålla ideer till nya förbättringar eller
öfvervaka verkställigheten af redan anbefalda.
Att en person kunde utöfva en dylik verksamhet utan att tillhöra rådet
visade tydligt, hvilken väsentlig förändring statshvälfningen hade medfört i
denna korporations hela ställning. Den 8 september 1772 utfärdade konungen ett
reglemente, genom hvilket han i kraft af den rätt, regeringsformen i detta
hänseende hade gifvit honom, närmare ordnade formerna för rådets
verksamhet. Den egentliga rådkammaren fördelades på tvenne afdelningar, af hvilka
den ena hade att handlägga justitie- och kammarärenden, den andra krigs- oeh
utrikes- samt äfven kammarärenden. Det stora flertalet af regeringsarenden
afgjordes dock ej här, utan i de så kallade konseljerna, till hvilka konungen
kallade ett eller några fa riksråd samt stundom äfven andra personer som
åtnjöto hans förtroende. Föredragningen i konseljerna liksom i rådet skedde genom
kansliets*expeditioner, hvilkas antal 1773 ökades med en handels- och
finansexpedition (jeinför ofvan sidan 32), och konseljerna blefvo derfor af
olika slag: en för sådana justitieärenden, som ej afgjordes af konungen och
rådet såsom högsta domstol, en för utrikes-, en för krigs-, en för finans- oeh
en för öfriga inrikes ärenden. Genom reglementet var bestämdt, hvilka
riksråd i främsta rummet skulle tillkallas till de olika konseljerna, men under
konungens täta och långvariga besök på lustslotten blef det ofta nödvändigt
att utan afseende härpå kalla de riksråd, som för tillfället åtföljde honom.
Då dessa ofta saknade nödiga fackkunskaper eller ej egde tillräcklig
kännedom om frågornas föregående behandling, var det naturligt, att deras
inflytande ej blef synnerligt stort. De föredragande kansliembetsinännen —
stats-sekreterarne eller i deras ställe deras närmaste män, expeditionssekreterarne —
hvilka beredt frågorna blefvo deremot af så mycket större betydelse och
kunna vida mer än riksråden betraktas såsom konungens verkliga ministrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
