Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiinka deras samvetsgranhet och nit, och uppdrog med anledning deraf åt
tvenne riksråd samt justitiekanslersembetet att närmare undersöka förhållandet.
Följden häraf blef, att tretton af hofrättens medlemmar hösten 1774 maste
infinna sig i Stockholm för att stå till svars inför konungen och rådet.
Rättegången, som följande året slutade med att fyra af de anklagade afsattes och fem
blefvo straffade med längre eller kortare tids suspension, har af mången varit
ansedd såsom en partiförföljelse, föranledd deraf, att denna hofrätts medlemmar
gjort sig kända såsom ifriga mössor, och enligt en berättelse skall domens stränghet
varit en följd af konungens otillbörliga inverkan på riksråden. Den del af
denna berättelse, som kan kontrolleras genom rådsprotokollen, innehåller
emellertid så många oriktiga uppgifter, att det hela ej synes förtjena synnerlig
trovärdighét. De svåraste af de missbruk som beifrades voro, att en af
hof-rättens medlemmar genom mutor sökt inverka på utgången af ett mål, i hvars
afdömande han sjelf sedefmera deltog, samt att andra utan tillräckliga bevis
dömt personer att stånda tjufsrätt eller utan laga förfall försummat sin
tjenstgøring. En annan dylik rättegång, som äfven ådrog sig stor uppmärksamhet,
egde rum 1776, då den bekante öfverste
Gyl-lensvan dömdes förlustig sin tjenst. Äfven
häri har man velat se en partiförföljelse, och
ehuru sjelfva straffet knappast var oförtjent
— Gyllensvan bade nämligen i strid mot
lauds-höfdingsembetets utslag med våld uttagit
rekryter till en arbetskommendering — måste det
dock erkännas, att konungens förhållande vid
detta tillfälle var temligen betänkligt. För att
från deltagande i domen utestänga tvenne af
Gyllensvans förmodade vänner i rådet skall
han nämligen hafva fördröjt målets afgörande,
hvarefter han genom en minst sagdt egendomlig röstberäkning genomdref deu
ofvan nämda domen. Men ej blott genom straff, utan äfven genom
belöningar förstod konungen att egga sina tjenstemäns nit, och i stället för den
sjelfsvåldiga byråkrati, som det förra regeringssättet skapat, uppstod på detta
sätt snart en i hög grad nitisk och lydig embetsmannakår, hvars
underdånighet för konungamakten dock stundom slog öfver i otidigt fjesk. Så mycket
mer var det derför af nöden, att de offentliga myndigheterna ej undandrogos
den allmänna meningens genom tryckpressen uttalade dom, och under början
af sin regering har också Gustaf III till fullo erkänt detta.
Tryckfrihetens införande 1766 hade inom den högre
embetsmannaverl-den mottagits med föga tillfredsställelse, och då den nya regeringsformen förklarat
de gamla grundlagarna för upphäfda, tog sig svea hofrätt deraf anledning att
någon tid efter statshvälfningen hemställa till konungen, huru vida ej
tryckfriheten såsom mindre öfverensstämmaude med det nya regeringssättets anda
och embetsmännens värdighet borde åter inskränkas. I rådet afgaf Höpken
ett vidlyftigt betänkande i samma syfte, hvari lians embetsbröder i allmänhet
176. StrafiVedskap. »Stadens stenar.»
Från statens historiska museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
