Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppförda, men då deras skötande visade sig förenadt med svårigheter, beslöts
den 11 december 1776, att de skulle utarrenderas åt enskilde. Få af Gustaf
III:s regeringsåtgärder hafva ådragit honom så mycket tadel som dessa. De
utgingo dock från den riktiga tanken, att bränvinets tillverkning, då förbudet
deremot visat sig omöjligt att upprätthålla, borde bedrifvas på något för staten
så väl som för den enskilda hushållningen fördelaktigare sätt än genom
hus-behofsbränning. Att bränningen utan ständernas hörande förklarades för
ett regale torde emellertid böra anses såsom ett öfvergrepp, hvilket knappast
öfverskyldes derigenom, att konungen den 8 november 1775 efterskänkte den
1772 antagna bränvinsbevillningen. Det största felet var dock, att kronan
sjelf uppträdde såsom bränvinsbrännare och derigenom ådrog sig misstanken
att befordra superiet, och nekas kan ej heller, att den regala
bränvinsbrän-ningen, i stället för att, såsom meningen verkligen från böljan var, inskränka
den farliga dryckens användande, på ett olycksbringande sätt bidragit till dess
missbruk. Till den ovilja, som konungen härigenom ådrog sig af bränvinets
fiender, kom ytterligare missnöjet hos alla dem, som saknade
husbehofsbrän-ningen och funno kronans bränvin allt för dyrt, ett missnöje, som till en viss
grad blef berättigadt i följd af det godtyckliga sätt, livarpå hela denna sak
behandlats. Också visade det sig ytterst svårt att hindra lönbränning, och de
tvångsåtgärder som häraf föranleddes framkallade en häftig jäsning.
Bön-derne, dessutom missnöjda öfver att konungen 1773 inskränkt deras rätt till
skatteköp, voro i synnerhet förbittrade, och förargelseväckande rättegångar,,
föranledda af lasteligt tal mot konungen eller regeringssättet, började blifva
så talrika, att konungen den 25 september 1777 måste förbjuda domstolarna
att utan hans tillåtelse upptaga dylika mål. Slutligen blef ej heller den vinstr
som kronan skördade pä de regala brännerierna, så stor som man beräknat.
Åtskilliga arrendatorer förmådde ej uppfylla sina förbindelser, hvilket gaf
anledning till obehagliga rättegångar, och konungen måste sjelf erkänna, att
det varit bättre, om han aldrig inlåtit sig på denna sak.
Det är ofvan berättadt, att det medel, hvarigenom mössorna ville bringa
statens inkomster och utgifter till större öfverensstämmelse, var indragningar i
försvarsväsendet. Krigsmaktens tillstånd vid frihetstidens slut var emellertid,
oaktadt besluten vid 1769—1770 års riksdag, sådant, att dess ytterligare
försvagande, synnerligast under då varande tidsförhållanden, skulle varit hardt
när det samma som ett politiskt sjelfmord; en tredjedel af armeen var vakant,
förrådshusen voro tomma, skärgårdsflottan var ej fullbordad, och den stora
flottan räknade blott några fa krigsdugliga skepp. Sedan Gustaf III genom
statshvälfhingen fått friare händer, blef det derför hans angelägnaste omsorg
att stärka rikets försvarskraft, och genom Frankrikes frikostiga understöd blef
han också i stånd att utföra sina afsigter. Då Karl Sparre 1775 inkallades
i rådet, uppdrog han åt denne duglige embetsman att med bibehållande af
öfverståthållarembetet äfveu förestå krigsväsendet. Yid utförandet af de rent
militäriska reformerna inom armeen begagnade sig konungen till en böljan
förnämligast af generaladjutanten grefve Fredrik Posse; men efter någon tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>