Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nar standen i någon fråga stannat i olika beslut, »tager k. m:t deraf det bast
är», och med stöd af detta stadgande, som dock ej ens under 1600-talet
tillämpats på verkliga lagstiftningsärenden, skall konungen nu velat tillegna sig
utslagsröst, när stånden i några frågor ej kunde komma öfverens. Så ansåg
åtminstone landtpartiet, som emellertid var fast beslutet att förhindra en dylik
lagtolkning, hvarigenom ständernas andel i lagstiftningen skulle lidit ett
väsentligt intrång. Då det på riddarhuset den 19 januari 1779 vid justeringen
.af ståndens svar på de kungliga lagförslagen visade sig, att två stånd angående,
ett af dessa förslag stannat mot två, inlemnade derför kunglig sekreteraren
von Hummelhjelm ett memorial, hvari han, påpekande att det nämda
stadgandet i riksdagsordningen ej öfverensstämde med den andel i lagstiftningen
som regeringsformen tillerkänt ständerna, föreslog en lagförklaring, och Fersen
skall dessutom enligt sin egen berättelse enskildt hafva sökt afråda konungen
från den ofvan nämda planen. Offentligt har emellertid Gustaf III ej
tagit något steg, soin bevisar att han verkligen åsyftade en dylik utvidgning
af sin makt. Då han den 20 januari på rikssalen mottog ständernas svar,
förklarade han tvärt om, att endast de af lagförslagen, om hvilka han och
ständerna haft samma mening — detta var egentligen blott fallet med
dödsstraffets afskaffande för ouppsåtligt barnamord, trolldom och några andra
brott, med inskränkandet af ärelöshetsstraffet samt införandet af
preskriptionstid i vissa brottmål — skulle föranleda ändring i lagen, men att de andra,
om hvilka ständerna ej förenat sig med honom i samma mening, skulle fä
förfalla. Högtidligt försäkrade han dessutom med tydlig hänsyftning på
Hum-melhjelms memorial, att han aldrig ämnade afvika från den regeringsform,
han sjelf med egen lifsfara infört, samt varnade mot dem, som utspridde något
dylikt eller som framkommo med onödiga frågor om grundlagen, blott egnade
att uppväcka förra tiders oenighet. Med denna förklaring ansåg sig
landtpartiet kunna vara belåtet, hvarför Hummelhjelm på Fersens tillstyrkan tog
tillbaka sitt memorial. Då riksdagsbeslutet, som blifvit uppsatt i konungens
kansli, befans utan vidare erkänna giltigheten af 1617 års riksdagsordning,
vaknade emellertid åter Fersens misstankar och han genomdref vid
justeringen, att orden: »uti alla de delar, hvari den samnia — riksdagsordningen —
genom regeringsformen ej är ändrad», skulle tilläggas, men endast med knapp
nöd lyckades han enligt sin egen berättelse förhindra, att dessa ord ej rid
renskrifningen i kansliet åter uteslötos. Sjelf ansåg han detta vara en
tillställning af konungen, men tillägger dock: »sannolikheter äro ej alltid
sanningar». Huru härmed än må förhålla sig, så blef dock, tack vare Fersen
och hans meniugsvänner, ständernas andel i lagstiftningen på detta sätt
skyddad, men huru många stånds samtycke fordrades för ett riksdagsbeslut
lem-nades dock fortfarande obestämdt.
Afven i ett annat hänseende hotade den offentliga rätten att genom
upplifvandet af 1617 års riksdagsordning blifva ännu mera obestämd än förut,
nämligen med afseende på ständernas motionsrätt. Den nämda
riksdagsordningen känner nämligen ej till några andra öfverlägguingsämnen vid riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
