- Project Runeberg -  Sverige under partitidhvarfvet, från år 1718 till år 1809 /
285

(1879) [MARC] Author: Rudolf Tengberg, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af allt detta än kan förefalla, så var det dock säkerligen derigenom, som den
sirliga belefvenhet, hvilken utmärkte det gustavianska tidhvarfvet,
förnämligast utbildades. Hofsyslorna ökades och nya ranggrader infördes. Under
le ve en eller konungens påklädning, hvarvid han endast biträddes af
kammarherrar och pager, fingo förnämare personer göra sin uppvaktning. Allt
emellanåt forekommo storartade mottagningar — kurer — samt så kallade
offentliga måltider, vid hvilka sist nämda de kunglige ensamma sutto till bords
och de närvarande gästerna blott voro åskådare. Vid allt detta iakttogs den
strängaste rangskilnad. Endast vissa personer hugnades med tillträde till det
så kallade hvita rummet i slottet, och bestämmandet af hvilka skulle inbjudas
till den kungliga taffeln, huru gästerna skulle placeras med mera dylikt
behandlades såsom frågor af största vigt och föranledde ofta trakasserier äfven

194. Strömsholms slott i Vestmanland.
Vid shitet af 1700-talet.

med de främmande ministrarne. I synnerhet fäste konungen stor vigt vid
börden. Vid embetsutnäraningar gynnades adeln uppenbart på de ofrälses
bekostnad, och hur oumbärlig en embetsman än var, fick han dock i koflifvet,
ora han ej kunde uppvisa tillräckligt många anor, stå tillbaka för den
hög-förnäma medelmåttan. Men den kungliga nådens vedermälen gåfvos ej för
intet. I utbyte deremot fordrade konungen, att högadeln ej blott genom
trägen uppvaktning vid hofvet skulle bidraga till förökandet af dess glans,
utan ock att den i allt skulle bevisa konungamakten en blin$ hörsamhet, och
denna Gustaf III:s sträfvan att förvandla rikets främsta stånd till en hofadel,
hvilken i likhet med den franska för konungagunst skulle uppoffra all
sjelf-ständighet, torde kunna anses såsom ett af hans största missgrepp. Till lycka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trsh5/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free