Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf ni:s yttre politik 1779-1786.
1780 in neutralitet. — Craite eftertriler U. SekeFer slam kaadiprraMeat (1*88).
— Tells Inflytande. - Det tUllmaade rabllet på Danark 1783. - Nitet 1 Fredrikakan, jnnl 1783. -
fia-«taf IU:s rest till Italien och Frankrike 1783—1784. — Brytning mellan Gustaf 111 och Katarina 11. — S:t
JBarthélemy svenskt, den 1 juli 1784. — Creuti’ AM, okt. 1785.
Den styrelsegren, åt hvilken Gustaf III egnade den största
uppmärksamheten, var den yttre politiken, och om de beskyllningar for bristande
arbetshåg, som så ofta framställas mot denne konung, kunna ega någon tillämpning
med afseende på hans förhållande till öfriga regeringsärenden, så är det dock
visst, att han på detta område utöfvade en verksamhet, som redan i och for
.-sig är egnad att väcka förvåning och ännu mer blir det, då man
ihågkom-mer, huru mycket hans tid upptogs af nöjen och vittra idrotter. Äfven under
den tid, då Ulrik Scheffer stod i spetsen för kansliet, plägade konungen
stundom sjelf uppsätta de diplomatiska noterna, och då han sedermera, såsom vi
i det följande fa se, helt och hållet öfvertog ledningen af de yttre
förhållandena, blef detta naturligtvis ännu oftare händelsen. Det var också naturligt,
att syselsättningen med den yttre politiken skulle innebära något lockande
för en person, så lysten efter ära och utrustad med en så liflig
inbillnings-kraft som Gustaf III. En följd af dessa hans egenskaper var ock, att hans
politiska planer ofta blefvo i hög grad äfventyrliga och stundom ingalunda
dfverensstämde med den aktning för andras rätt, som vår tids mer utvecklade
rättsmedvetande åtminstone önskar att återfinna äfven i förhållandet mellan
stater; men för hvilka förvillelser Gustaf III:s yttre politik än kan anklagas,
så vitnade den dock alltid om den varmaste kärlek till fosterlandet och om
•den ömtåligaste nitälskan för dess sjelfständighet och ära.
De första sex åren efter statshvälfningen gick Gustaf III:s statskonst i
förhållande till utlandet, såsom vi redan veta, blott ut på fredens bevarande
■och häfdandet af rikets hotade sjelfständighet. Ulrik Scbeffers nyktra
varsamhet bildade under denna tid en helsosam motvigt mot konungens oroliga
ärelystnad, och ställningen i Europa var ej heller sådan, att den påkallade
Sveriges inblandning. Under senare delen af 1770-talet inträdde dock i det
sist nämda hänseendet en förändring. En tvist mellan England och dess
amerikanska kolonier hade ledt derhän, att de sist nämda 1776 öppet affallit
från moderlandet, och då Frankrike 1778 och Spanien 1779 lemnade dem sitt
understöd, uppstod ett krig, hvars verkningar sträckte sig äfven till oss. Yäl
blef Sverige icke, såsom maD dock på grund af dess förbindelse med
Frankrike skulle kunnat vänta, iudraget i kriget. Gustaf III:s förhållande till den
mäktiga bundsförvandten antog aldrig den karakter af ett osjelfetändigt
vasallskap, som utmärkt hattarnes franska politik, och vid detta tillfälle var han
så mycket mindre hågad att göra gemensam sak med Frankrike, som hans
monarkiska fördomar komruo honom att ogilla det understöd, som lemnades
den engelske konungens »rebelliska undersåtar» K Men detta oaktadt blef han
1 Betecknande för hans åskådningssätt är, att han förbjöd grefve Fersens son, Hans Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
