Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortrognaste medhjelpare i allt, som rörde krigsväsendet och den yttre
politiken. Fosterlandsälskande ocli oegenliyttig, men tillika hänsynslös och ända
till öfverdådighet djerf, lånade han ej blott villigt sitt biträde till de
vågsam-maste företag, utan underblåste ytterligare Gustafs medfödda ärelystnad. Jemte
Toll var Henrik af Trolle den man, på hvars biträde konungen i främsta
rummet räknade vid utförandet af sina krigiska planer. För att fullständigt
bryta de hinder, som från den gamla sjöförvaltningens sida reste sig mot
Trolles och Chapmans förbättringar, hade Gustaf, återupplifvande det embete,
som Karl XI’ ett hundra år förut anförtrott åt Hans Vachtmeister, den 6 juni
1780utnämt Trolle till generalamiral med fullkomligt oinskränkt makt öfver
det svenska örlogsväsendet. Från denna tid bedrefs arbetet på sjöförsvarets
utveckling med ännu större kraft än förut, och inom några år var Sverige i
besittning af en flotta, hvars like det ej sedan stormaktstiden egt.
För ett billigt bedömande af de planer, åt hvilka Gustaf III i samråd
med dessa sina nya rådgifvare hängaf sig, fordras emellertid att taga hänsyn
till de grundsatser, som under denna tid i allmänhet gjorde sig gällande inom
politiken. Bedan fore den fullständiga omstörtning, som den franska
revolutionen vid århundradets slut åstadkom i Europas gamla statssystem, hade
detta böljat lossna i sina fogar. Statskonsten har aldrig varit mera
äfven-tyrlig och mera blottad på rättvisa än under detta tidhvarf. Utan aktning
for gällande fördrag och utan tanke på nationalitetens rätt sökte furstarne
genom lyckliga »konjunkturer» skaffa sig nya besittningar eller, såsom man
uttryckte sig, »arrondera» sina områden. De regenter, som af samtiden
prisades såsom de största och mest upplysta, en Friedrich II i Preussen, en
Josef II i Österrike, en Katarina II i Ryssland, voro de, som mest utmärkte
sig i denna rofpolitik, och under sådana förhållanden kan man knappast
förundra sig öfver, att en person, så ärelysten och så fullkomligt barn af sin tid
som Gustaf III, ej förmådde motstå frestelsen att på ett likartadt sätt vinna
ära och makt. Betraktar man för öfrigt frågan endast ur statsklokhetens
synpunkt, förtjenar det mål han nu ville uppnå eller Norges eröfring
ingalunda att ogillas, ty i samma mån Rysslands tillväxande makt gjorde
Finlands besittning allt osäkrare, blef en förening med Norge mer ocli mer en
politisk nödvändighet för vårt fädernesland. Såsom vi veta, hade Gustaf redan
under sin första regeringstid syselsatt sig med dylika planer; hvad som nu
åter väckte dem till lif synes hafva varit Danmarks tvetydiga hållning under
förhandlingarna om den väpnade neutraliteten, hvarigenom hans från
barndomen inrotade hat till detta land fick ny näring. Redan under en resa till
Spaa sommarn 1780 rådgjorde han med Creutz om ett angrepp på Danmark,
men vid denna tid var ej ställningen i Europa sådan, att företaget syntes
möjligt. Det svåraste hindret var farhågan, att Ryssland skulle komma sin
bundsforvandt till hjelp, men då Katarina II 1783 bemäktigade sig halfön
Krim, som 1774 från en turkisk besittning förvandlats till en sjelfständig stat,
kunde man vänta, att denna våldsgerning skulle framkalla ett nytt turkiskt,
ja, kanske ett allmänt europeiskt krig, som skulle vända kejsarinnans upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
